Fredrik Ekelund "Som om vi aldrig hade gått här"

Författaren Fredrik Ekelund har skrivit i de flesta genrer sedan debuten 1984 med romanen "Stuv Malmö, kom!", romaner, dikter, pjäser, deckare. Oftast utspelas allt i staden Malmö dit han flyttade som 10-åring och nu kommer den andra delen i hans självbiografi som 2010 inleddes med "fadevår, tack för ljuset!". Denna andra del heter "Som om vi aldrig hade gått här" och den har Maria Edström läst.

"Vi är vanliga svenska killar. Såna som gillar fotboll, popmusik och det vi kallar brudar" skriver Fredrik Ekelund i bokens början och med sina, nu två, självbiografiska böcker, gör Ekelund sin Knausgård, greppar tiden genom en genomlysning av sin uppväxt. Och först som sist; den nya boken är bättre än den förra som mest fick mig att vilja skria "nej inte en medelklasskilles uppväxt till, inte en Creedence-låt, inte ett Riff-tuggummi, inte en Playboy-tidning till!"

Men det som blixtrade till i förra boken "fadevår, tack för ljuset" var några korta scener där barnet Fredriks totala ångesttillstånd över varandets intighet gjorde prosan knipskarp som ett högupplöst svartvitt fotografi. Men där ville texten liksom inte riktigt uppehålla sig och jag tror att Ekelund i grund och botten är en idylliker.

En idylliker i en värld där hamnarbetare som i Ekelunds debut är färgstarka typer och där, nu i självbiografin; fyllor med killgänget, fotbollen, språkresor till England, Herman Hesse-svärmerier, ett försiktigt nosande på vänster-åsikter, rädsla att närma sig "det vi kallar brudar" och en fri liberal uppfostran i läkarfamiljen i radhuset, allt detta tecknas med en försonande patina.

Ett slags patina som Ekelund delar med många av alla dessa modernitetens nedtecknare, oftast män, vars livskrönika bara måste komma på pränt, som vore det; efter oss syndafloden.

Och kanske är det så, även Ekelund antyder, som i en oavsiktlig felskrivning att de lever i Roms sista dagar och även titeln "Som om vi aldrig hade gått här" skissar möjligheten att snart är allt bortlåst likt sanden. Och det är när Ekelund skruvar ner det hela, zoomar in några av sandkornen och beskriver relationerna, de små försåtliga makt, kärlek, avund och vänskapsförskjutningarna som det blir som bäst. De där små ängsliga rörelserna i den bästa av världar.

Maria Edström
maria.edstrom@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".