Sideways - en film om män, pinot noir och Kalifornien

Filmer som handlar om vin hamnar inte alltid på biotoppen men Sideways är onekligen en framgångssaga. Den har belönats med en Golden Globe för bästa komedi och har fem Oscarnomineringar. Den har fått kritikernas gillande och vinprovning har blivit ännu populärare. För filmens regi står Alexander Payne som tidigare gjort About Schmidt och i huvudrollen ser vi Paul Giamatti. Kulturnytts recensent heter Måns Hirschfeldt.

Jag läser att organisationen The Global Language Monitor menar att förra årets showbusiness-ord nummer ett var Pinot - som i pinot noir- druvan alltså. 2003 års vinnarord var för övrigt Wardrobe malfunction, vilket var det Janet Jackson råkade ut för när hon visade ena bröstet på TV. Hursomhelst - det här med Pinot säger väl en hel del om vilket genomslag Sideways verkligen haft.

För Pinot noir är Miles favoritdruva. Och Miles, det är en lärare och författare som är lite på semidekis, medan vännen Jack är en tvålfager reklamskådis som ska gifta sig - och nu ska sista veckan i frihet firas med en veckolångtur bland Kaliforniens vingårdar. Men brudgummen är betydlig mer intresserad av servitriserna än vad som serveras - vilket då lämnar Miles ensam med flaskan. Fast kanske inte så ensam som han tror.

Det är lätt att tycka om Sideways när den puttrar på - när pratet om vin är stilla men passionerat och som här en lätt maskerad metafor för Miles ”ta hand om mig” behov.

Och det är charmigt osnyggt att dom blir så fulla - vilket man blir när man dricker för mycket hela tiden. Och det jätteroligt att Miles har en solblekt SAAB 900 med sufflet - en bil i samma skick och med samma frisyr som han själv. Dessutom är Paul Giamatti klockrent fumlig och mumlig i huvudrollen.

Samtidigt är väl Sideways vad Lost in Translation var förra året: en film som inte gör än fluga förnär, som har hittat en behaglig stil, men liksom är lite för förtjust i att vara lagom annorlunda. I Kalifornien är det senaste turista i Sideways fotspår - alltså som Arnturismen i Västergötland.

Så filmen går att rekomendera till vem som helst, jag gör det gladeligen, men den är lite för lättdrucken och halvägs också rätt mycket för lång. Särskilt mot slutet när en naken Jack har en klar Wardrobe Malfunction efter en än gång varit otrogen. Men han är ändå väldigt bra Thomas Haden Church som den korkade kompisen.

Ja, ni hör - fram och tillbaka och ”men” och ”lite” och ”liksom” och ”lagom” - det är Sideways det.

Måns Hirschfeldt

mans.hirschfeldt@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".