Hilary Mantel. Foto: John Haynes

Hilary Mantel: "Wolf Hall"

Hedvig Weibull recenserar Wolf Hall av Hilary Mantel
2:44 min

Brittiska kungar och deras mer eller mindre blodtörstiga sätt att regera har sällan slutat att fascinera britterna själva. Och 2009 hamnade den ökände kung Henrik den åttonde och hans sekreterare Thomas Cromwell åter i rampljuset när författaren Hilary Mantel tilldelades Bookerpriset för boken Wolf Hall - som utspelar sig i början av 1530-talet, mitt under pågående reformation.

Och boken i sig har faktiskt också lett till en historisk händelse - när Hilary Mantel förra året blev den första kvinnliga författaren att tilldelas Booker priset två gånger. Då gällde det uppföljaren till succéromanen Wolf Hall (som heter Bring up the bodies). Nu kommer Wolf Hall i svensk översättning av Jesper Högström och Hedvig Weibull har läst den:

Det tar tre sidor innan jag kommer på vad det är.

Någonting i mig stretar emot texten - som när man någon gång ridit och försökt galoppera men hästkraken bara travar snabbare och snabbare hur mycket man än kämpar.

Jag studsar runt på ord som "fotabjället" och "lemmalytt" - de är ändå ganska exotiska i dag.

Men! Så hör jag plötsligt hur meningarna inombords börjar läsas upp på skånska.. (nej jag ska nog inte ge er ett exempel) och då faller rytmen på plats, för mig, på sidan fyra.

Hilary Mantel har lyckats öppna en bakdörr till 1530talet och släpper in läsaren mitt i ett storhushålls vardag - hon lyfter upp gamla kjortlar, fyller på krus och låter gobelängerna fläkta - och textens precisa ordval och ålderdomliga klanger gör att berättelsen känns egendomligt verklig.

Gång på gång överraskar mig känslan - jaha, var det så här det var! Så det är Därför britterna är så intresserade av sin historia! Så det är Därifrån Shakespeare fick så mycket stoff!

Tills jag tar mitt förnuft till fånga och inser att det är Mantel som använt sig av tidigare författare - inte tvärtom.

Till stilen är Wolf Hall inte heller olik en fantasyroman - kvick och lite lagom blodig.

Onda kardinaler samsas med gamla profetior, bedrägliga prinsessor och brottslingar som ska brännas på bål (vilket för övrigt verkar vara ett hårt arbete för bödlarna när vinden vänder och den dömde bara är halvdöd.)

Huvudpersonen Thomas Cromwell liknar mest en klassisk poliskommissarie - hård men välvillig - beskyddar han de sina.

Han är en smeds son, kommer från ingenstans, det vill säga Putney, men blir kungens högra hand och är med och genomdriver den engelska reformationen. (Med ett stenansikte och på ren vilja, verkar det som.)

Också de andra karaktärerna är något av stereotyper: den lättfotade blondinen, den snobbige fransosen, den hårdnackade tysken - men med tanke på persongalleriets omfattning är det användbart, för att läsaren ska komma ihåg vem som är vem (och då är det tilltagna personregistret ändå en förutsättning).

Det är väl högst sannolikt att den brittiska historien är oproportioneligt omskriven, gestaltad och översatt, sett ur ett globalt perspektiv.

Men när det görs så här spännande är det lätt att förstå varför.

Wolf Hall av Hilary Mantel är översatt av Jesper Högström.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".