Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Norman Manea: "Lyan"

Publicerat måndag 19 augusti 2013 kl 10.47
Anna Tullberg recenserar "Lyan" av Norman Manea
(2:28 min)

Norman Manea är en av de mest namnkunniga rumänska författarna, han besöker också årets Bokmässa i Göteborg. Manea gick i exil under kommunismen i mitten av 80-talet och bor sedan dess i New York. Nu kommer hans andra bok på svenska ((alltså inte roman nummer två utan den andra som finns översatt till svenska, hälsar Anna)), "Lyan". Den handlar om en åldrad professor, vars främsta hobby är att skriva nekrologer över andra landsmän i exil. Han är också den fasta punkten för en landsman som mordhotas på ett amerikanskt universitetscampus. Är det gemensamma skuggor ur det förflutna, från diktaturens Rumänien, som hör av sig - här i det förlovade landet?

Jag förhåller mig till den här romanen på två sätt:

Min negativa sida säger: det är en omständlig och rörig historia, som jag bitvis faller ur. Jag måste läsa om vissa stycken flera gånger för att förstå, reda ut vem som pratar om vad. Långa dialoger flyter in och ut ur dröm och vakenhet, gamla bekanta från förr blandas med fantasipersoner, verklighet med föreställningsvärld. Det är nutid i det förlovade möjligheternas Amerika i månstaden New York, dåtid i diktaturens Bukarest med hemliga motståndsmöten i en vindsvåning, bland angivare och pålitliga. Ibland är språket uppiggande, ibland tjatigt. Och de här männen det handlar om; en grupp intellektuella i exil, förlorade i fosterlandets dimmor och i sina litterära hjältar och antihjältar, åldrade män med neuroser, förföljelsemani och rotlöshet, med ständigt romantisk syn på kvinnan - jag vet inte om jag orkar med dem i 340 sidor.

Min positiva sida tycker så här om "Lyan":

Det är en sällsynt komplex roman, som kräver en insats av mig som läsare. När jag ger efter för motståndet, snabbar upp min läsning och tillåter mig att flyta med, ovanför den ordrika texten, ta in den mer känslomässigt än intellektuellt, går jag i mål med en utvidgad världsbild. Exilens villkor är tydliga, det land du är född i, spottar ut dig. I det land du får komma till, är du alltid lite förlorad, aldrig riktigt hemma. Ändå känner du tacksamhet för att livet kan få fortsätta tills döden hinner ifatt.

"Lyan" är förvisso en beskrivning av det som ersätter ett hem, i det nya landet. Men framför allt handlar det om en tillflyktsort med pappersväggar. Det är böckerna som blivit lästa, som du alltid bär med dig oavsett om du är fången i en diktatur i Bukarest eller en fri människa i New York. De öppnar dörrar till det magiska och okontrollerbara som gör oss till dom vi är.

Det går att känna sig hemma överallt, med ett litterärt bagage i huvudet, säger författaren. Med Norman Maneas "Lyan" har jag stuvat in en användbar koffert till däruppe i hjärnan, fast det var lite bökigt att få dit den.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".