Malick Sidibé ser sin utställning på Marabouparken Foto: Cecilia Blomberg/SR
1 av 2
Malick Sidibé ser sin utställning på Marabouparken Foto: Cecilia Blomberg
: På klubben Les Trois Fumeurs, Bamako, 1962 Foto : Malick Sidibé
2 av 2
På klubben Les Trois Fumeurs, Bamako, 1962 Foto : Malick Sidibé

Fotografen Malick Sidibé fyller Marabouparken med ung energi

Malick Sidibé : "Så länge människor dansar är det inte fullständig misär"
5:49 min

Han har kammat hem en rad prestigefulla utmärkelser som Hasselbladspriset 2003 och Guldlejonet på Venedigbiennalen 2007. Sedan väst fick upp ögonen för Malick Sidibé från Bamako i Mali har den nu snart 80-årige studiofotografen, gjort alltifrån modefotograferingar för New York Times till fotoutställningar världen över.

Malick Sidibé har alltid varit sitt medium trogen. Den analoga kameran och den svartvita bilden. Nu visas en serie fotografier från 60- och 70-talen på Marabouparken i Sundbyberg. La vie en rose - ett liv i rosa eller snarare det ljuva livet - är titeln på utställningen som pågår till den 1 december.

Cecilia Blomberg har sett utställningen och på plats var även Malick Sidibé tillsammans med curatorn Laura Serani.

Malick Sidibé körs runt i utställningen i rullstol. Fotografierna är kära återseenden. Han kommer ihåg varenda namn på de som poserar. Han gillar ryggar och kvinnors rumpor. Stjärten har en central roll i Mali.

– Män förolyckas när de spanar in kvinnor bakifrån, säger Malick Sidibé och skrattar.

Han är närmare 80 år. Har på sig en vacker kaftan i lila och har en röd fez på huvudet. Han har svårt med talet. När orden tar slut fyller curatorn Laura Serani i.

Det här en bild av Afrika - av de som bor där som handlar om livsglädje och ungdomlig energi. Stolthet. Fotografierna på Marabouparken är från åren efter Malis självständighet 1960 och en bit in på 70-talet. En tid då allt var möjligt. Skräddarna i huvudstaden Bamako sydde upp klänningar och kostymer efter senaste modet i Paris. Men ibland i afrikanska tyger. Och den västerländska musiken tillät män och kvinnor att för första gången dansa nära varandra. Röra vid varandra.

Ganska omgående blev Malick Sidibé klubbarnas hovfotograf. Var han upptagen en kväll, brukade festen bokas om.

Fotografierna som visas är dels från nätterna och klubbarna och dels från hans brödföda som studiofotograf och så några från hembyn i öknen. Det var stort att bli fotograferad.

Kunderna satte på sig sina snyggaste kläder. Fixade frisyren. Sen var det Malick Sidibé som bestämde i studion. Det fanns inte utrymme att chansa. Film var dyrt, han tog högst en eller två bilder per kund.

Det är som en tidskapsel att gå runt bland bilderna. Ett Mali så långt från krig och fattigdom man kan komma. Nu efter senaste årets oroligheter börjar lugnet återvända i Bamako. Det må vara en klyscha. Men den kommer Malick Sidibé själv med.

– Så länge människor dansar är det inte fullständig misär, säger han.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".