Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Blue Jasmine" av Woody Allen

Måns Hirschfeldt: Blanchett briljerar. Men...
2:51 min
"Blue Jasmine"

Woody Allen är stadigt produktiv och gör punktligt en film om året, eller till och med två. Och han gör det gärna i någon trevlig europeisk stad som stödjer projekten ekonomiskt, men efter de senaste utflykterna till Paris och Rom så är Woody Allen nu tillbaka i USA. Hans senaste film heter Blue Jasmine och huvudrollen spelas av Cate Blanchett.

"Woody Allens nya är det bästa han gjort på länge." Ja, det är inte jag som påstår det utan en seriegubbe i Rocky-tecknaren Martin Kellermans nya bok. Fast sedan så säger gubben: "Eller så drömde jag bara att den var det, för jag sov hela filmen". Det sätter onekligen fingret på att Woody Allen på senare år varit bäst i fantasin, eller i teorin .

Men "Blue Jasmine", då? Jo, det är en historia om Jasmine, som dimper ner hos sin syster i San Fransisco, utblottad efter att hennes man visat sig vara en storbedragare. Han och Jasmine har, i stil med Bernie Madoff, levt högt på andras pengar och en de som lät sig luras var just Jasmines syster.

Scenerna växlar mellan New York och San Fransisco, före och efter Jasmines nerv- och klasskollaps. Cate Blanchett briljerar i huvudrollen: högdragen i ena sekunden, inåtvänt babblande i nästa. De neuroser som Allen dividerat om i tidigare filmer har här slagit över i akutläge. Jasmine är ett flimmrande och knastrande lysrör som håller på att brinna slut. Vart har världen som var hennes tagit vägen? Varför är hon plötsligt omgivande av... de där. Lågstatusmänniskorna.

Woody Allens blick kan tyckas skoningslös, men när sammanbrottet är ett faktum så är det för sent att peka finger, för sent för Jasmine att skylla sig själv. Där och då förtjänar mest bara vår sympati, trots allt. Trots att hon i sin desperation inte lär sig något, inte fattar. Eller kanske just därför. Och efter några dagars inkubationstid märker jag Blanchetts Jasmine lämnat ett brännmärke på näthinnorna.

Så långt alltså, sevärt och minnesvärt.

Och ändå, så skaver det, för Woody Allen väljer alltid den enklaste vägen till ömsesidig oförståelse. Högstatuskvinna - lågstatusman. Krockarna blir sövande förutsägbara och Allen låter återigen publiken gör jobbet, att sovra och sätta ihop, och rent av blunda för att Alec Baldwin spelar Jasmine före detta make. För han är liksom med i annan film. Men blunda och blunda, ena ögat öppet, det förtjänar "Blue Jasmine" definitivt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".