Rouzbeh Masarrat Agah romandebuterar med "Fuck the Law". Foto: Ola Kjelbye

Rouzbeh Masarrat Agah: ”Fuck the law”

Maria Edström recenserar
2:08 min

Jens Lapidus har gjort det med sina ”Snabba cash”-böcker, Roslund och Hellström gjort det nu senast med ”Soldater” – skildrat den unga kriminaliten med rötter i förorten. Nu kommer en roman så att säja från källan, Rouzbeh  Masarrat Agah som föddes i Iran 1979, kom till Sverige som 14-åring, hamnade på glid och i fängelse. Nu i hans debutroman ”Fuck the Law” får vi möta Morad och Khosro  - två killar från Tensta och Husby. 

 Det är nåt som skaver med medelklassens fascination inför gangsters och livet i förorten. Som om man måste ha nåt exotiskt, nåt levande att parasitera på. Demonisering av gansterlivet slår också tillbaka åt andra hållet - respekten får man tydligen med bil, bling och brudar.

 Så tycks faktiskt Morad och viss mån även Khosro tänka, även om de vänder på det hela till en politisk ideologi:”fuck the law”; Hela västerlandet har svikit våra ursprungsländer från början, nu sviker vi systemet här! Inte bli som Ali som slitit med sin torghandel, fattig och gråhårig, utan äntligen få komma in på ställena de blivit portade på av snorkiga dörrvakter. Ja liksom slå sig in i samhällskroppen och bli någon. 

Rouzbeh Masarrat Agah vet vad han skriver om och det som slår mig i jämförelsen med till exempel Lapidus är de betydligt mer nyanserade porträtten av människorna, här blir alla komplexa och motsägelsefulla, är inte i första hand invandrare eller kriminella – alla utom möjligtvis finska romer.

 Men det är ur Morads och Khosros ögon vi ser det hela och framförallt Khosro är en typisk arbetarklasshjälte. Ändra bara några detaljer så kunde han vara som stigen ur en svensk arbetarroman från 1940-talet. Han slits mellan faderns syn på att brott tvärtom bara göder systemet och Morads locktoner om snabba cash.

 ”Fuck the law” är kort sagt en imponerande debut, enkelt men precist skriven på den nysvenska som blivit vårt nya lingo för de egendomslösa. Och fullt av fina bilder, som när Khosro tar en ostburgare på Medborgarplatsen i Stockholmsnatten: ”Sen fastnar blicken på taxichaufförerna som står på rad med varsin giftpinne i handen. Alla är blattar, alla är äldre, alla liknar farsan. ”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".