Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Trollflöjten" på Drottningholms slottsteater

Ella Petersson recenserar "Trollflöjten" på Drottningholms slottsteater
2:57 min
Johan Rabaeus syns i en ny roll i "Trollflöjten". Foto: Stina Gullander

Just nu pågår Östersjöfestivalen. En del av programmet är en tolkning av Mozarts Trollflöjten med en sångarmässigt glansfull laguppställning.Tenoren Andrew Staples som sjunger Tamino har även regisserat och skrivit text, och Johan Rabaeus axlar en, för Trollflöjten nyuppfunnen, berättarroll.

Ella Peterson var på premiären på Drottningholms slottsteater igår:

Mozarts Trollflöjten är välkänd — nära nog en sing-a-long nivå. Ett perfekt verk att vara ganska respektlös mot. Johan Rabaeus sitter precis som en som en Statler eller Waldorf - ni vet gubbmupparna på balkongen i The muppet show, som kommenterar allt. Och blandat med skämt om pensionsförsäkringar, tacos och Lars Noréns nya dagbok så för han handlingen framåt på både scengolvs- och metanivå. Sångarna blir därmed sångare, och de är bra sådana. Andrew staples Tamino är okonstlad och varm, Och Christiane Kargs Pamina är rörlig i kroppen på scenen och har en kompressionskvalitet i sin röst som är fullkomligt utsökt. Och nattens drottning - som sjöngs av Albina Sjagimuratova hon levererade varenda ton som ett pärlband. 

Såhär skulle jag kunna fortsätta hela recensionen, för med undantag av att någon kanske stod och måndagssjöng så lät det strålande.

Orkestern spelade lite för starkt ibland, och inte helt ihop.. men valen av lägre tempi i tex tre damers ensembler mutade in utrymme åt rösterna och känsla av att Mozart i sitt sista verk nästan fått vittring på kommande romantiska epok.

Romantik, världsröster och gulliga gubbar på gubbhylla - Vad mer kan man egentligen önska sig?

Jo, jag saknar faktiskt dialogen. Och det skådespeleri och interagerande som talpartierna medför. Särskilt när man har så komiska talanger på scenen som tex Carl Ackerfeldt som Papageno.

Berättarrollen är naturligtvis en effektiv förenkling - särskilt när reptiden tryter - och till viss del fungerar det utmärkt. Men ibland så skapar det för stor distans till de på scenen, och man drömmer om lite mer personkemi och personregi. 

Nå. Trollflöjten är ett folklustspel som det går utmärkt att göra i princip vad man vill med. Och gamle Schikaneders , i många vändor översatta, text . putslustigt ordvitsig, men bitvis förkastligt fördomsfull…  Ska man naturligtvis inte ha för stor respekt för. Men en skådis i taket är sällan bättre än 18 på scenen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".