Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Ingmar Bergman: en berättelse om kärlek, sex och svek" av Thomas Sjöberg

Publicerat onsdag 28 augusti 2013 kl 07.05
Gunnar Bolin recenserar
(2:31 min)

Imorgon kommer mannen bakom den omtalade boken om Kungen, "Den motvillige monarken", Thomas Sjöberg ut med en ny bok. Den här gången handlar det om Ingmar Bergman och underrubriken är en berättelse om kärlek sex och svek.

På hotellrummet i Venedig kan jag efter 373 sidor äntligen konstatera: Ingmar Bergman var en riktig bock, en notorisk lögnare, förförare, påsättare och svinpäls. Allt detta finns grundligt genom forskat och presenterat i Sjöbergs bok.

Ja, vad sa ni nu då..? Det var det värsta? Eller kanske - Nej men är det möjligt?

Nej, tänkte väl det. Om kungaboken innehöll en del material som fick alla kokkaffedrickande monarkister att kippa efter andan så är det ingen risk att nån, inte ens de drabbade eller de med årsabbonnemang på Dramatens andra rad kommer att höja ett ögonbryn inför denna bok.

Bristen på sensation märks tex på kvällstidningarnas tystnad trots att boken funnits tillgänglig i veckor.

Är den då intressant? Jodå, den är välskriven, här finns en del nya källor framför allt från Bergmans föräldrar. Här bjuds en detaljerad inblick i det gamla tjatiga manliga geniets rätt att göra vad han vill alldeles oavsett hur många kränkta själar han trampar på under vägens gång. Och - det är gripande att läsa om mamma Karins dagboksplågor inför sin sons humör - och hustrusvängningar och här skrivs grundligare om Bergmans Hitlervurm och om striderna med föräldrarna.

Men, där kom det - menet.. Sjöbergs förord påminner mig om den långa spännande artikel han skrev i Nöjesguiden 1993 och som man kan läsa i sin helhet på hans hemsida. Den handlade om Bergmans makt i kultursverige, om kollegor som inte vågade låta sig intervjuas om unga journalister som hånades om de inte knäföll inför mästaren, om nattliga telefonsamtal till de som skrivit negativt om Bergman och om hur han likt Mårran kunde få marken att frysa till is när det var något han inte gillade.

Bergmans negativa inflytande är ett spännande kapitel, vilka skådespelare, regissörer eller dramatiker fick inte komma fram, vilka skrämdes eller knäcktes. Är det fortfarande för känsligt att tala om?

Ingmar Bergman en berättelse om kärlek, sex och svek, kan i och för sig väl läsas som en bakgrund till de borgerliga själens maror som Bergman så genialt borrade i, men ramverket kan jag alltför väl.

Nu räcker det, ge mig istället en ny syn på verken, det finns ju en ung generation kritiker och författare som aldrig känt mästarens förlamande närvaro i skuggan bland de bakre raderna. Och - tala ut alla ni som redan 1993 räddes att stöta er med bocken från Fårö. Att Bergman lever på den internationellaa filmscenen märks här i Venedig, på torsdag är det premiär för Jane Magnusson och Hynek Pallas "Trespassing Bergman".

PS: Fy till Bergmanstiftelsens fåniga beslut att inte låta Sjöberg få del av hans efterlämnade kvarlåtenskap.

Gunnar Bolin

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".