Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Reuben Sallmandern i "Jag, Bengt Ohlsson". Foto: Karina Ljungdahl.

"Jag, Bengt Ohlsson" på Brunnsgatan 4

"Jag Bengt Ohlsson" på Brunnsgatan 4
1:53 min

Bengt Ohlsson, författare och krönikor i Dagens Nyheter har skrivit och regisserat en monolog om sig själv ”Jag, Bengt Ohlsson” som hade premiär i helgen på Brunnsgatan 4 i Stockholm.  I rollen som Bengt Ohlsson ser vi Reuben Sallmander och Maria Edström var på premiären.

Jag, Karl-Ove Knausgård, Jag, Lars Norén och så nu ”Jag, Bengt Ohlsson” – att man som man får sätta sig själv i centrum verkar vår tid bejaka på ett närmast oreflekterat vis och man kan ju bara stillsamt kontrastera med sjukdomsstämpeln som trycks på kvinnor som gör detsamma.

Bengt Ohlsson får nu en dryg timme på sig att berätta om stort och smått och han har valt en, ett faktum som texten uppehåller sig rätt mycket vid, mycket snyggare man att gestalta honom på scen, nämligen Reuben Sallmander. Det här kan ju synas mer än lovligt fåfängt, men faktum är att förutom att Sallmander är väldigt bra, så händer det nåt i den här spänningen, när liksom både Ohlssons text och Sallmanders skådespelarpersona vrenskas med varandra. Egentligen är det, om man ska vara noga och det ska man, för att citera Ohlsson själv, i den spänningen som föreställningen blir intressant. Sallmander, snyggare visst, men framför allt varmare och generösare i sin utstrålning. Är det så Ohlsson egentligen vill vara, varm, snygg och  - jude? Ohlsson vågar knappt, så Israel-vän han är, ens fråga Sallmander om han är jude och alla piruetter runt detta skulle kanske varit värd en närmare undersökning.

Men trots att Ohlsson på sätt och vis har tagelskjortan på närmast hela tiden, så sätter han inte sig själv på spel fullt ut. När det ”bara” handlar om Ohlsson själv blir det banalare - det som mest verkar plåga honom är några otrohetshistorier som i alla fall jag inte tycker direkt påkallar avrättning i elektriska stolen.

Vid premiärkvällens applådtack kommer Bengt Ohlsson inte ner på scenen utan Reuben Sallmander får stå där ensam och täcka upp för Ohlssons ömtålighet – också en sån där grej som man hade velat ha med in i föreställningen . 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".