Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Karl Ove Knausgård: "Min kamp 6"

Publicerat måndag 2 september 2013 kl 07.46
Elin Claeson recenserar "Min kamp 6"
(3:09 min)
Karl-Ove Knausgård. Foto: Norstedts

Nu är den här; tjock som lagboken, varmt plommonlila med författarnamnet Karl Ove Knausgård i vitt och titeln Min kamp i ljuslila, siffran 6 i pockar på uppmärksamhet i nedre hörnet. 1100 sidor avslutning på den norske författarens personliga och i medierna så uppmärksammade litterära kamp. Idag kommer den ut på svenska i översättning av Rebecca Alsberg och Kulturnytt gav boken till Elin Claeson.

Slut! Det är slut. Äntligen över, skrivkampen och livskrampen betvingad. Kvar finns den komplicerade kärleken och kvar finns barnen och Karl Ove som till sist förstått hur han ska vara både son och far.

Och vi som följt Knausgård hack i häl, som andats hans värld och luft och tankar vi sätter också punkt och jag tittar på mitt exemplar av boken, det har klotter i marginalerna och på insidan av pärmen är det svart av anteckningar. Där är utropstecknen när jag drabbas av sinnligheten i detaljbeskrivningarna. Men också frågetecknen när berättelsen gjort halt, bytt spår och gått bort sig.

Först läser jag som i feber: Karl Ove sitter på sin lägenhetsbalkong högst upp i ett hus i centrala Malmö, småbarnskaoset är totalt, äktenskapet har sina sorgkanter, hans farbror hotar med rättssak mot bokprojektet och Karl Ove dricker kaffe, röker, läser mejl och pratar i telefon

… I tvåhundra sidor. Ja, konstigt nog -  i detta liv vill jag vara, i detta huvud som granskar oss 2000-talets medelklass-skandinaver och finner oss väga så lätt.

Jag vill också följa med honom när han uthungrat kastar sig över sublima konstupplevelser - som när han beskriver solen i en Turnermålning - för där är vi liksom i ögonhöjd. Hans längtan efter ögonblicken när allt i livet smälter samman sträcker sig ut ur boken och mot mig "du vet var jag talar om", verkar han säga, "så väl känner jag dig". 

Men sen finns det alltså andra delar av det litterära universum som är Karl Ove Knausgårds. Och det är referenserna, diskussionen med de litterära förebilderna, behovet av att förklara sig. Mitt i del 6 finns en lång - jag menar lång - essä som bland annat handlar om Hitler, en läsning av det mest ondskefulla och nödvändigheten av att orka se den andre. Och visst det behövde ju finnas där - svaret på varför boken heter som den gör. Men det spelar ingen roll att det är både lärt och intressant och välformulerat. För han har lämnat mig och klivit upp i katedern och där står han och överkompenserar. Och vi som nyss stod och kände likadant om livet - vad hände?

Och jag skriver ilsket i marginalen att han får bestämma sig! För även om det är hans bok och han får skriva vad sjutton han vill så har det här projektet - kanske omedvetet - haft auran av direktkommunikation mellan Karl Ove och läsaren - ett illusoriskt "jag skriver, du läser, vi bygger".

Han lämnar föreläsandet, han lämnar skrivandet, han lämnar in och lämnar över till oss. "Har ni bestämt vad som är viktigt i era liv?" verkar han fråga till sist när han - kanske - sätter punkt. Jag vet inte - har vi det?  

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".