Pieter Hugo på Fotografiska i Stockholm

Fotografen Pieter Hugos bilder ställs ut på Fotografiska
4:04 min

Den sydafrikanske fotografen Pieter Hugo har rönt stor uppmärksamhet på senare år för sina uttrycksfulla bildreportage från den afrikanska kontinenten, bilder som rör sig mellan det dokumentära och det konstnärliga. Han har fått en rad priser och utmärkelser, och nu visar Fotografiska i Stockholm ett stort urval bilder från hans olika projekt. Karsten Thurfjell gick dit.

Ett vitt medelålders par sitter i en sjavig soffa med en liten svart pojke emellan sig. Jaha, säkert adopterad, urbilden av en kolonial situation. Men så är det inte. Paret hyr rum hos barnets pappa som sitter i fängelse. Snarare är det en bild av maktskiftet i Sydafrika, en ändring av historien, där två berättelser kolliderar med varandra, där en ny vokabulär håller på att utvecklas. Bilden ingår dessutom i en serie från Messina, en gränsstad mellan Sydafrika och Zimbabwe, med diamantgruva, rovjakt på djur, väldiga flyktingströmmar och massor av militärer. Dessutom passerar karavaner av lastbilar gränsen med sydafrikansk livsmedelsexport, och kring lastbilarna, en utbredd vägprostitution och i dess följe aids. Kort sagt en plats så långt man kan komma från turistparadisen i Kap-området. Och en självklar plats för Pieter Hugo.

Själv är han född 1976 och upplevde alltså demokratiseringen 1994 som 18-åring. Att kliva ut i vuxenlivet mitt under en revolution, har förstås präglat honom och hans generation, och utställningen uppvisar en rad olika sätt att skildra den här processen. Vi ser ett land som vant sig vid starka uttryck, konfliktfyllt och schizofrent, där allt måste förhandlas längs dom ras- och klassgränser som fortfarande fogar samman detta explosiva samhällsbygge.

Pieter Hugo jobbade länge som nyhetsfotograf i Västafrika strax efter millennieskiftet, vilket man kan se i serien Permanent Error, sotdammiga porträtt av dom som arbetar på världens största soptipp för datorer utan för Accra i Ghana, eller "The Hyena and other men", om en grupp manliga artister som turnerar runt med dresserade hyenor, babianer och ormar, bilder som är både hyperexotiska och postapokalyptiska. Att uppträda med tama hyenor är en minst 200-årig tradition, det finns bilder tagna av upptäcktsresande på 1800-talet på män i samma poser, men då förstås i lantliga byar, inte under motorvägsbroar.

Efter tio år som fotojournalist blev Pieter Hugo kring 2006 alltmer verksam i konstnärliga sammanhang, och han valde att ta vägen via outsidern, den marginaliserade människan ute i periferin. Och även om platserna och ämnena varierar högst väsentligt är det ingen tvekan om vem som håller i kameran. Här handlar det inte om några snapshots, nej, alla bilder är noggrant komponerade, men vi skådar verkligheten i vitögat.

Looking aside-serien var den första han gjorde med konstnärliga anspråk. Porträtt på blinda, albinos, gamla och sjuka, folk som det inte är helt bekvämt att betrakta, och som dessutom är närgånget avbildade, så att dom lutar sig fram emot oss. Vilket är ett av Pieter Hugos mål med bilderna, att dom ska titta tillbaka - verkligen möta ens blick, även dom blinda. Betraktarens närvaro är en del av fotografiet. Fast ibland vill man inte vara med, som när han följer öppningen av en massgrav tio år efter folkmordet i Ruwanda.

Han är den antiromantiske fotografen, och, skulle jag säga, så gott som helt utan sentimentalitet. De svartvita porträtten av hans vänner, sydafrikaner med ursprung från olika världsdelar, men som alla betraktar landet som sitt hem, där han med en enkel mörkrumsteknik förstärkt alla ojämnheter i hyn, fläckar, fräknar, ärr och födelsemärken, som en absurdistisk betoning av hudfärgens betydelse.

Lika märkliga som bilderna på Afrikaan farm boys, unga vita tonårskillar, med 500 års kolonial tradition i bagaget - också en produkt av den sydafrikanska jorden - och lika barfota.

Sista serien "Kin" är självbiografisk, med bilder från den egna familjekretsen varvat med sydafrikanska historiska minnesmärken, ibland omskapade till museer, ibland övergivna och kaotiska, blir en allt tydligare frammejslad bild av landet, dess framgångar och dess tillkortakommanden.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".