Adam Pålsson och Johan Rabaeus. Foto: Sören Vilks/Dramaten.

"Amadeus" på Dramaten

"Piggare än på länge"
2:50 min

”Amadeus” som den brittiske dramatikern Peter Shaffer skrev 1979 blev en omedelbar succé och pjäsen om underbarnet Mozart och den avundsjuke Salieri har sen dess spelats mycket flitigt. 1984 filmatiserade Milos Forman pjäsen vilket inte minskade dess populäritet på scenerna. I helgen hade ”Amadeus” premiär på Dramaten i Stockholm med Johan Rabeus som Salieri.

Maria Edström har sett ”Amadeus” och även blickat framåt på teaterhösten.

Det är till framtiden han vänder sig, Salieri, i Johan Rabeus kraftfulla tolkning, gråhårig, gammal och sjuk står han där och blickar ut i rumtiden och får syn på oss. Och vet hur han ska få oss att minnas honom när ingen längre minns hans musik, utan bara Mozarts. För det är på ryktet att han mördade Mozart som hela Shaffers pjäs vilar. Rabeus är som sagt väntat storartad men inte heller Adam Pålssons unge intensive Amandeus, går av för hackor. Och själva stycket känns i Peter Langdahls regi på det hela taget piggare än på länge.

Men ändå skaver en sten i skon, oftast betonas Salieris avundsjuka, alltså medelmåttan kontra geniet – och visst. Men temat med en samtid som faktiskt inte förmår se det som är ja, nyskapande är väl egentligen den bärande balken i bygget. Och då blir det lite avigt med en uppsättning som ändå känns så ja, bekräftande.

Blickar vi så framåt över teaterhösten så verkar inte direkt framtiden oroa. På Dramaten har man nypremiär för en succé från 1993 ”En blå bok” men man måste i rättvisans namn säja att nationalscenen annars bjuder på en rätt spännande repertoar, nyss hade Lilian Hellmans ”De oskyldiga” premiär, senare kommer Stig Dagermans 1940-talsdrama ”Streber” och tyske regissören Michael Thalheimer sätter upp Büchners ”Woyzeck” den fattige och hunsade soldaten har tiden tyvärr inte gjort omodern. Backa teaters Mattias Andersson sätter upp ”The Mental States of Sweden” – månne en frisk fläkt av samtid/framtid?

Annars är det säkra kort, klassiker och tillbakablickande eller det liksom absoluta nuet som dominerar. Teater Giljotin dramatiserar ”Mefisto” efter Klaus Manns bok, ”Misantropen” regisseras av Anna Pettersson på Malmö stadsteater, Mellika Melouani Melani gör sin variant av Tjechov med ”Att begära Tre systrar” på Göteborgs stadsteater och på Stockholms stadsteater spelar Leif Andrée huvudrollen i Brechts ”Galileis liv”, också en man före sin tid - några uppsättningar man inte vill missa.

Däremot har jag, likt andra kritiker intressant nog, lite problem med den aktualitetsvurm som utbrutit på teaterscenerna även om man skulle, som med dokumentärböckerna, förklara fenomenet med en slimmad nyhetsjournalistik som bara snuddar vid ytan. Men för att åter tala med Salieri så tror jag att det här med tiden är som kosmologerna påminner oss om; klockan och tiden är inte samma sak. Och om det är journalistikens uppgift att syssla med klockan så är det konstens att navigera i tiden - i alla färdriktningar .

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".