Billy Budd. Clive Bayley (John Claggart), John Sax (Bosun), Joachilm Ottosson (Red Whiskers) Foto: Mats Bäcker .

Billy Budd av Benjamin Britten på Göteborgsoperan

Billy Budd av Britten på Göteborgsoperan
3:53 min

Det här året är ju inte bara ett evigt operafirande av Verdi och Wagner utan också den hälften så gamle brittiske tonsättaren Benjamin Britten - 100 år i år.

I helgen var det Sverigepremiär på Göteborgsoperan och det handlar då om Billy Budd - berättelsen om män, pennalism, homofobi och grupptryck. I huvudrollen ser vi vår internationella storstjärna Peter Mattei.

Det är faktiskt omöjligt att förstå varför det dröjt så länge innan Billy Budd fått sin Sverigepremiär. Här har vi ett skarpskuret operaverk om grupptryck - ett verk som visar mekanismerna i en pennalism - bland vuxna, bland unga män. Det är bara män på scenen. Brittens musik både lockar in lyssnaren i berättelsen med lyriska partier och sedan sätter den fast spännbanden och drar åt i sin brutalitet.

Orginalet utspelar sig på ett brittiskt skepp under 1700-talet. På GöteborgsOperan, och ursprungligen på Frankfurtoperan där uppsättningen kommer ifrån, har man lagt allt i en manlig internatskolevärld, en marinsoldatskola. Regissörerna Richard Jones och Katharina Thomas överflyttning är inte klockren men gör det begripligare för en modern publik. Även om det är ett väldans sjungande tjat om dimman som gör det omöjligt att sikta och skjuta med kanonerna på fransmännen... När de på scenen inte alls ser dimma ute på havet utan är i en gymnastiksal med lampor som glappar.... Men tack och lov har de inte fogat in något Lundsbergskt strykjärn - vi ser det ändå i vårt inre...

Här finns Peter Matteis Billy Budd - en ung man som alla tycker om - i synnerhet två av officerarna och då lite för mycket och på olika och destruktiva sätt. En föraktande hård John Claggart sjungs av britten Clive Bayley - vi hörde honom allra först här. Sedan har vi den veke Vere - Mathias Zachariassen - som kunde ha stoppat all förgörande brutalitet men som inte gjorde det och får leva med skulden efteråt.

Samtliga tre sjunger med en gestaltande täthet och fokusering i rösterna som bränner in berättelsens kraft i oss. Till det görs många av de mindre rollerna på samma brutal-lyriska sätt. Det här hittar vi också i Jan Latham-Koenigs musikaliska ledning av orkestern, herrkören och gosskören. Någon gång pressar han sångarna för hårt, enstaka missar i samtidighet i orkester hörs också. Men knytnäven landar precis där det gör mest ont. Bra.

Premiären sänds i grannkanalen P2 nu på lördag den 21 september 2013 och kommer att kunna lyssnas på under 30 dagar efter det.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".