Ny film av mannen bakom Notting Hill

Komedin Notting Hill är väl regissören Roger Michells mest kända och framgångsrika film, även om han efter den gått in på något allvarligare spår - senast i uppmärksammade The Mother, med manus av Hanif Kureishi 

Allvarligt är det också i han nya Kärlekens raseri, den här gången byggd på en bok av en annan av brittisk litteraturs stora namn Ian McEwan

Det är förstås en scen som bara väntat på att bli film, det första kapitlet i Ian McEwans roman Kärlekens raseri. Det är sidor man inte glömmer så lätt. En luftballong kraschlandar på ett fält och släpas iväg med vinden. En pojke är kvar i korgen och hans farfar hänger bakom på släp. Några män rusar till för att hjälpa och lyckas nästan men ballongen sliter sig och drar bort över den stilla nejden. Med en av männen kvar i en lina. Han faller och slår ihjäl sig i gröngräset bland dom betande fåren.Dom som sett det ske, Joe och Claire och Jed, deras liv kommer aldrig bli det samma.

I Roger Michells filmatisering av Kärlekens raseri finns mycket av kraften i just inledning bevarad. Ballongen tycks dyka upp från ingenstans, verkligen fallen från himlen. Den är skarpt röd mot fältets grönska men trots skärpan är bilderna drömlika. Hela skeendet tycks gå nästan overkligt långsamt.

Efter detta är som sagt Joes och Claires moderna Londonliv inte sig likt. Joe plågas av misstanken att han släppte ballongen först. Att mannen som dog kunde räddats om alla hållit kvar. Men en ännu större plåga är den tokreligiöse Jed, som var med vid olyckan och som nu är topp tunnor förälskad i Joe. Och med en dåres envishet övertygad om att hans känslor är besvarade.

Detta ställer förstås till det i Joes och Claires äktenskap och det ställer till det i filmen. För det är så på förhand givet att Joe ska bli allt nipprigare och Claires allt . Vilket blir en förevändning att inte berätta detta, på riktigt. Vi ser den dramatiska konstruktion, tack. Men varken kärleken eller raseriet känns i alla dom ”starka” stajlade scener som staplas på varandra. Scener som inte har det inre liv som en sån här berättelse faktiskt behöver. Inte förrän vi nått slutet i alla fall, då Kärlekens raseri faktiskt hittar tillbaka till det där stumma och blankögda. Det som gjorde inledningen så kallsvettigt suverän.

Måns Hirschfeldt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".