Blodsbröder av Willy Russell på Stockholms Stadsteater

1:59 min

Ett tvillingpar föds och den fattiga mamman tvingas adoptera bort ett av barnen. Det barnet blir ett rikemansbarn, det andra förblir fattigt - och så träffas de. Så enkel och effektiv är handlingen i Willy Russels musikal Blodsbröder. I helgen hade den premiär på Stockholms Stadsteaters stora scen.

En samhällskritisk melodram med moraliskt ärende alltså - som till att börja med görs absurt, groteskt och nästan lite skräpigt i Alexander Öbergs regi. Efter pausen lugnar man ner sig något och låter allvaret komma fram mellan galenskaperna. Men det är en rå gestaltning - den stora scenen är nästan tom, här ser vi allt på sidorna: lampor, rekvisita och kläder... Det är som en kabare som går i dubbel hastighet och med ett medvetet överspel som ibland träffar helt rätt med timing och blir rolig med tanke bakom, andra gånger bara gapar tomt och lämnar mig mera obekväm till mods.

Det betyder att föreställningen är kluven - och det på flera sätt än i spelet. Musiken, som sjungs av bland andra Albin Flinkas och Anton Lundqvist.

Det är alltså brittisk snällpop, lite countryfierad med fiol och slidegitarr.

Så då har vi en typ av berättande i dialog och i alla skämt och en annan i musiken och här stör de varandra. Om man nu valt att köra den här nutida kabarestilen - hade man inte kunnat arrangera om musiken åt det hållet, skräpat ner den också, svett den i hiphop-lågor. Själva berättelsen hade definitivt kunnat utspelas sig idag. Varför inte i Hässelby-Vällingby utanför Stockholm? En plats där mångmiljonvillorna verkligen ligger på andra sidan parken från de slitna hyreshusen. Och där de skjuter på varandra på torg och idrottsplatser. Precis som på Stockholms Stadsteaters stora scen.

Per Feltzin

Kulturnytt
per.feltzin@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista