Tomas Espedal. Foto: DAG KNUDSEN

Tomas Espedal: "Mot konsten"

2:33 min

Den norske författaren Tomas Espedal är stor i sitt hemland. Han debuterade 1988 och han har fått både Kritikerpriset och Bragepriset där. Hans hittills elva böcker är översatta och utgivna i 18 länder, men den roman som nu kommer ut i Sverige (hans tionde) är faktiskt den första som översatts till svenska. "Mot konsten" heter den, den kom ut i Norge 2009 och nominerades då också till Nordiska Rådets litteraturpris.

För översättningen står Jimmy Ginsby.

Ljuvlig, ljuvlig, ljuvlig! Så vill jag ropa till mannen som råkar sitta bredvid mig på flyget när jag läst ut den här romanen. Jag var inte beredd på det, inte beredd på den rikedom som finns i den lilla volymen. Det Tomas Espedal har gjort är att skriva en sorts familjekrönika, med poetiska inslag, med infall och formmässig frihet - och det på 170 sidor (!) Och ändå är han både varsam och lågmäld, både med språket och berättelsen.

Jag har inte läst honom på norska, men får genast en känsla av att de teman som här behandlas - den egna familjen och vägen till skrivandet och författarrollen - att han nog skrivit om det förr, men att det här är den färdige författarens sätt att skriva boken på nytt, för nu, nu vet han hur han vill ha den - nu behärskar han till fullo sitt instrument. Ta bara bokens inledande rader:

"Mitt första namn tillverkades i en fabrik, det göts i metall och hade en viss varaktighet. Jag har försökt att glömma det. Jag är fyrtitre fyrtifyra fyrtifem fyrtisex år gammal. Jag skriver detta i september." Man måste ju bara läsa vidare.

Och läser man vidare då får man faderns historia, som är Norges historia - kriget, gården, utvecklingen. Man får moderns bakgrund, den stora våningen, hennes trotsiga giftemål med den boxande killen av enkelt ursprung. Där är föräldrarnas första lägenhet som byts mot radhus. Och så är det författaren själv, som skriver detta efter att både hans mor och hans fru dött inom loppet av ett halvår. Författaren som efter faser i sitt författarskap nu bara måste skriva, mannen som efter faser i sitt liv inte längre dricker. Livsnödvändighet handlar det om, överlevnad och ett sinnesutvidgande sätt att betrakta tingen och världen. Färger, dofter, platser - de föds i raderna, i de vackert flätade, prövande vandringarna mellan minnen och nutid. Ett språk

Vita dagar med svart i.

Ja, "Mot konsten" ÄR ljuvlig, en stor liten roman.

Anneli Dufva

Kulturnytt
anneli.dufva@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista