Hitler på tyska

Långt nere i en bunker under Berlin förlorade Adolf Hitler och hans närmaste anhang till slut det andra världskriget. Medan staden där ovanför föll ihop, bit för bit, insisterade Führern in i det sista på att han fortfarande var herre över världen.

Om det här avslutande skedet handlar filmen ”Undergången - Hitler och tredje rikets fall. För ovanlighetens skull är alltihop sett ur tysk synvinkel: filmen är regisserad av Oliver Hirschbiegel och som Hitler själv ser vi Bruno Ganz.

Filmen har redan väckt mycket reaktioner - och bland annat beskyllts för att framställa Hitler i ett alltför milt ljus.

I dag går ”Undergången” upp på svenska biografer.

Kan man förstå Hitler?

Får man ens försöka?

I ”Undergången” finns det i alla fall några som gör det. Allra mest Hitlers privatsekreterare Traudl Junge, som är filmens andra pol. Mellan henne och Hitler ligger hela spänningen - mellan den unga rådjurssköna bayerflickan och den plötsligt så åldrade diktatorn, den ena mitt i livet och den andre mitt i döden.

Traudl Junge försöker verkligen förstå hur en människa som är så ömsint mot henne, kan vara så ondsint mot andra.

Regissören själv, Oliver Hirschbiegel, har också han lockats av världshistoriens kanske allra mest komplicerade psykologiska gåta.

Men att försöka förstå Hitler är ju inte samma sak som att försöka försvara.

Snarare framställs Hitler här som mer patologiskt vansinnig än någonsin tidigare.

Och här ligger faktiskt filmens avgörande svaghet: inte att den förmildrar Führern, utan nästan tvärtom.

Att Adolf Hitler mest av allt blir en ensam galning med nazismen som en sorts privat hang-up.

För de flesta runt omkring honom - med klart undantag för makarna Goebbels - är i det utsnitt av världshistorien som filmen visar ändå någorlunda begripliga och ibland nästan hedervärda.

Till och med de brutala officerarna har så att säga redan utfört sina brott - och försöker nu mest övertyga Hitler om att kapitulera, för att stoppa slakten av Berlinborna någonstans där ovanför bunkern.

Men visst är Bruno Ganz magnifik i rollen som den här ensamme psykopaten, som trots generalernas invändningar vägrar att inse att spelet är förlorat.

Och visst ligger det ett värde bara i det här att höra Hitler tala tyska och inte bruten engelska, att inte bara segrarna skriver historien. Ändå är filmen som helhet förbluffande konventionell: trots vissa fantastiska scener balanserar den ofta på gränsen till en Hollywoodmelodram i tysk uniform.

Slutet uppfyller också alla storfilmskonventioner. Privatsekreteraren Traudl Junges passage ut ur det ockuperade Berlin, hur hon stiger upp ur bunkern och bara glider igenom horderna av ryska soldater, blir filmens verkliga klimax.

Hitler förgås, men Traudl Junge - lantlollan som måste ha skrivit rent de vidrigaste order utan att blinka - hon består. Oskulden överlever allt. Det är en riktig tveksam sensmoral.

Mattias Berg

mattias.berg@sr.se 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".