Teater

”Att begära Tre systrar” på Göteborgs stadsteater

2:45 min

”Att begära Tre systrar” så kallar regissören Mellika Melouani Melani sin egen version av Anton Tjechovs pjäs i svensk översättning av Lars Kleberg, och som hade premiär på Göteborgs stadsteaters stora scen i frdags kväll. Melouani Melani har tidigare gjort originella och vildsinta uppsättningar av tex Bizets Carmen på Backa teater i Göteborg och Elfriede Jelineks ”Köpmannens kontrakt” på Dramaten. Maria Edström har sett ”Att begära Tre systrar”.

”Tiden går - och vi får bara hänga med!” ungefär så sjunger man och häller i sig vodka på den yngsta av de tre systrarna, Irinas namnsdag och här vederläggs, för vilken gång i ordningen, att gamle Anton sannerligen inte var nån lipsill utan en fräck och genomskådande uttolkare av sin tid – eller snarare av alla tider. Som Herbert Grevenius, som också översatt den ryske dramatikern, sa redan på 1960-talet: ”Faran ligger i att se historiskt på Tjechov: att binda honom vid en viss epok och ett visst spelsätt. Det raffinerade partituret har ännu inte avlockats alla sina hemligheter.”

 Och Grevenius skulle nog ha tyckt  att regissören Mellika Melouani Melani hörsammat hans uppmaning, hänsynslöst sprättar hon liksom upp pjäsen och blottar dess inälvor. I Alex Tarragüel Rubios scenografi, sjaskigt vitt linne över hela det stora scenrummet, sitter de tre systrarna stumma i soffan – länge – innan första repliken fälls, och då har redan hela situationen hunnit osäkras. Och på den vägen är det och det är väldigt skojigt och väldigt skrämmande i ett slags teatral totalmix.

Ensemblen är helt fenomenal – alltifrån Johan Grys förljugne Versjinin, Jesper Odelberg i sin rullstol som Tusenbach som propagerar för arbetet, Henric Holmbergs Kulygin, liksom dammig av tråkighet. Men först och främst är det här kvinnornas afton; Anna Bjelkerud, Caroline Söderström och Nina Jeppsson som systrarna och Lisa Lindgren som den föraktade svägerskan tar plats med sin kättja, sin leda, sin rädsla för all förändring – allt uttrycks så rent kroppsligt.

 Och så kommer de ”långtidsarbetslösa” in, kvinnor i olika åldrar, med allt från huvuddukar till blonda luggar och de tar plats, finns där, dansar, sjunger och berättar sina historier. Men mest måste de sitta och titta på familjen, som filmar sig själva och varandra och projicerar sina förehavanden på väggen. Vår tids motsvarighet till Tjechovs livegna, hela den bas varpå systrarnas liv göds.

Och dansar inte vi precis som de på randen av en vulkan – sex, mat, saker – vi begär, vi begär! Och om de besuttna må darra, så får vi oss en avslutande lektion i ”Att begära Tre systrar” - en koreografisk, musikalisk avslutning av aldrig skådat slag som även får oss i publiken att lämna salongen på skakiga ben.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista