Är konstmarknaden en bubbla?

3:52 min

I New York har priserna på samtidskonst nått nya höjder i veckan. Edvard Munchs Skriet är inte längre världens dyraste, för i tisdags såldes en triptyk av Fracis Bacon för 142 miljoner dollar. Och amerikanen Jeff Koons blev världens dyraste nu levande konstnär, med sin tre meter höga "ballonghund" i stål som såldes för drygt 58 miljoner dollar. Kulturnytts konstkritiker Mårten Arndtzén tolkar prisrallyt.

Det är visserligen helt normalt att konst ökar i pris - som allt annat.

Men den här veckan har det tagits ordentliga skutt på prisparnassen: Bacontriptyken blev 22 miljoner dollar dyrare än Skriet. Och ballonhunden slog den tidigare rekordhållaren Gerhard Richter med drygt 20 miljoner dollar.

I fjol yvades det över att New York-auktionerna sammanlagt bröt igenom miljardvallen. I år var det avklarat redan i onsdags kväll. Och för att ge lite perspektiv på dom här astronomiska summorna: Bacontriptyken kostade 4 miljoner mer än vad USA fördelar i offentligt kulturstöd i år, på nationell nivå.

Vad är förklaringen?

Med ett ord: inkomstspridning.

Dels geografiskt: både resurser och intresse för samtida konst i den här prisklassen finns numera utspritt över hela planeten, och inte som tidigare koncentrerat till USA och Europa. Det gör konstmarknaden relativt motståndskraftig i kristider.

Dels rent ekonomiskt: dom allra rikaste i världen fortsätter att bli både fler och rikare. Enligt den amerikanska tidningen Forbes fanns det i början av förra året 1226 dollarmiljardärer i världen. I år är dom 200 fler. Och tillsammans äger dom 5,4 biljoner - tusen miljarder - dollar, vilket är en ökning med över 17% på ett år.

Globalt finns alltså ett stort och växande utrymme för extrem lyxkonsumtion. Och vansinnigt dyra konstverk är dom perfekta statussymbolerna, eftersom dom både får stor uppmärksamhet i samband med auktionerna, och i regel bara finns i ett enda exemplar.

Dessutom har konst i det översta prissegmentet varit en hyfsat bra investering dom senaste 10-15 åren, medan exempelvis börsen åkt berg- och dalbana.

Men är det hållbart i längden?

Teoretiskt - ja. Så länge de rika fortsätter att bli rikare.

Det fanns kommentatorer inför årets New York-auktioner som varnade för en bubbla, som blir alltmer sprickfärdig ju fler som investerar i konst för att tjäna snabba pengar på det.

En storsamlare som sålde mycket i veckan är hedgefond-miljardären Steven Cohen, som bland annat avyttrade en Richtermålning som han själv köpte för ett år sen för 20 miljoner. I onsdags fick han 26,4.

Det kan alltså vara en bubbla som nu går in i sin sista, spekulativa fas. Men den sprack inte i år.

Hur påverkas konstlivet och konstnärerna?

Några ytterst få blir jätterika. Resten påverkas inte alls. Inte av priserna.

Men miljardärerna som trissar upp priserna har fått ett stort inflytande i konstlivet internationellt, genom att sitta i dom stora museernas styrelser till exempel, huvudsakligen i kraft av sina pengar. Och där kan dom ju säkra sina investeringar genom att se till att verk av deras favoritkonstnärer hamnar på "rätt" museer.