Fransk debatt när Dylan fick hederslegionen

3:44 min

70 plus år, ett halvsekel efter att hans protestsånger hördes världen över har plötsligt Bob Dylan hamnat i centrum för en politisk debatt. I Frankrike.  I går framträdde han i Paris. Kulturnytts Mikael Timm var där.

Den här historien började för några dagar sedan när Nationella Frontens ledare, Marine le Pen, intervjuades i ett av tv:s program om fransk inrikespolitik. Marine le Pen har till skillnad från sin far som hon efterträtt lyckats göra Front National rumsrent och hon fick rejält utrymme i TV där hon raljerade över president Hollandes obeslutsamhet. 

Ryktet om att Bob Dylan skulle få Hederslegionen hade redan läckt ut och en hög funktionär i legionen hade protesterat mot att en drogmissbrukare och pacifist skulle få denna orden som från början var militär. Marine le Pen instämde och lade till att hon visserligen uppskattade Bob Dylan - men det finns gränser. Hederslegionen ska gå till personer som tjänat fosterlandet.  Och så gav hon förre presidenten Sarkozy en känga "nuförtiden kan ju vem som helt få hederslegionen, Sarkozys kock hans frus frisör eller eller Madame Filppettis favoritsångare".

Att angripa före detta politiker är en sak men Madame Filppetti  är sittande kulturministern. Därmed var Bob Dylan med i den franska inrikespolitken. Det är presidenten som utser legionärerna, men ministrarna får lämna förslag och Filippetti hade föreslagit Bob Dylan. Men efter Marine le Pens utfall blev kulturministern orolig och sade inte mer "än att det här kommer nog att gå bra".

Osäkerheten berodde på att hennes chef, president Hollande efrer le Pens attacker på söndagen fick en synnerligen  ansträngande måndag. Den 11 november är helgdag i Frankrike, man firar första världskrigets slut och i en mycket högtidlig ceremoni lägger presidenten ned blommor på den okände soldatens grav vid Triumfbågen. Det gjorde Hollande - men han blev utbuad, något ingen president sedan de Gaulle blivit utsatt för den 11 september.

Och knappt var dagen över innan Marine le Pen satt i en annan tv-soffa  extremhögerns ledare och talade illa om presidenten och Dylan.

Men i onsdags fick Dylan sin utmärkelse. Och det visade sig att Marine le Pen för en gångs skull missbedömt opinionen. Också urkonservativa fransmän vet att Dylan är poet och artist och sådana uppskattas i det här landet, faktiskt även om de är utlänningar vilket kanske kom som en överraskning för Marine le Pen. Och Francoise Hollande kunde konstatera att han för första gången på veckor fick positiva kommentarer.

Och Dylan själv? Ja, han sade inget, men han hade enligt ryktet bjudit in franska vänner till mottagningen och de måste ha berättat om polemiken och det var uppenbarligen vad Dylan behövde.

Det var decennier sedan jag har sett honom på så gott humör. Han ändrade inte mycket i den här turnens repertoar, men igår var det ingen mumlande sång. Dylan var kraftfull, svängig, rösten höll  och ja - jag över driver inte - han dansade lite. Och spelade cowboy. Tummen i bältet, ena handen ut med en imaginär revolver - ja, Billy the Kid var tillbaka i högform. När han avslutade första setet med att tacka, på franska och sedan le ryckte killen framför mig till och lade ned anteckningsblocket.

De här dagarna i Paris har gett Dylanologerna något att tänka på. Och Marine le Pen och hennes rådgivare får nog ta och göra en ny omvärldsanalys.

Och Dylan gjorde två extranummer. Sedan stod han kvar på scenen i flera minuter och bara log- i cowboypose medan publiken applåderade som besatt.

Nog är han värd sin orden. För hur var det motiveringen löd. Jo, för att han skapat musik som kan förändra världen. Och ändra världen - det var just vad han gjorde igår.