Foto: Magnus Liam Karlsson/TT

Scenskolornas uppdrag är att bredda rekryteringen

"Vi går miste om talanger"
3:01 min

Det kan vara svårt att bli skådespelare om man har ett intellektuellt funktionshinder. Ingen av de fyra stora skådespelarutbildningarna i Sverige har idag en student med intellektuellt funktionshinder, trots att det inte verkar finnas några formella hinder. 

I Sverige finns fyra skolor som utbildar skådespelare på universitets- och högskolenivå. De konstnärliga utbildningarna tar in på antagningsprover och de sökande kan få dispens från kravet på högskolebehörighet. Och högskolebehörighet är något man saknar om man har ett funktionshinder och har gått gymnasiesärskolan.

Men trots dispensen finns ingen student med intellektuell funktionsnedsättning på någon av skådespelarutbildningarna. Per Lodenius är centerpartist och har motionerat om att öppna delar av högskolan för intellektuellt funktionsnedsatta och han tycker att scenskolan skulle vara en bra start.

– Hur ska du kunna gå vidare och bli professionell och kunna utveckla din konstnärliga talang? Det finns ju en del folkhögskolor, vilket jag tycker är väldigt, väldigt bra, men nästa steg - när det gäller den eftergymnasiala utbildningen- så, tyvärr, finns det inget idag för den som gått särskolan, säger han.

Scenskolorna har som uppdrag från UHR, universitets- och högskolerådet, att bredda sin rekrytering. För att få in fler röster ska skolorna söka en typ av studenter som inte finns på utbildningarna idag. Maria Johansson är professor i skådespeleri och jobbar med antagningen. Hon är lite osäker på om alla omfattas av breddningen.

– Vi jobbar väldigt mycket med breddad rekrytering, det är ju ett uppdrag vi har från UHR, det måste vi göra. och då är det hela tiden, vilka ska vi nå, var ska vi nå dem, hur ska vi göra? Till exempel har vi öppna hus där vi bjuder in och hoppas på det sättet.

Och är gymnasiesärskolan och intellektuell funktionsnedsättningen en del av det samtalet?

– Jag tror, måste jag säga nu, eftersom jag inte varit involverad i vilka grupper man bjuder in, men jag tror man bjuder in dem också till de här öppna husen och så där.

Under de första tre månaderna 2014 har minst fem stycken uppsättningar premiär i Sverige där ensemblen har en utvecklingsstörning eller funktionsnedsättning, men de skådespelarna utbildas utanför scenskolorna.

Finns det en risk att det här är en gräsrotsrörelse som ni missar lite?

– Nej, om du ser som konstform så tror jag att vi har koll på vad som görs, men däremot tror jag inte att det finns en aktiv, att vi har sökt oss till de grupperna för att få dem att söka in, för den frågan har inte väckts på det sätt du gör nu, säger Maria Johansson.

Ett problem i sammanhanget är att det tar längre tid att lära sig om man har en intellektuell funktionsnedsättning, något som skulle kunna bli resurskrävande för skolorna. Men det tycker inte Per Lodenius är en ursäkt.

– Jamen här handlar det återigen om hur man anpassar utbildningen, hur anpassar du rollbesättningen, vad handlar pjäsen om? Om man ska sätta upp en pjäs som kanske handlar om någon som har en utvecklingsstörning i pjäsen, ska man då lära en skådespelare att vara utvecklingsstörd eller kan man ta in någon som har en utvecklingsstörning? Alltså, det handlar om att använda och utnyttja talanger och det är massa skådespelartalanger vi går miste om, säger han.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".