Ida Börjel. Foto: Anna Strand

"Ma" av Ida Börjel

3:11 min

Sveriges radios lyrikpristagare 2010, Ida Börjel, gav senast ut boken Konsumentköpslagen, en konceptdiktsvit som undersökte tillvaron i termer av konsumtion, produktion och försäljning. Idag utkommer hennes fjärde bok sedan debuten med Sond för tio år sedan. Den heter Ma, och Lars Hermansson började med att titta på den.

När min fru fick syn på boken när den låg på köksbordet innan jag börjat läsa sade hon: "Den ser ju ut som en liten ask". Och det gör den verkligen, med sina svarta sidor och benvita ovansida, alltså framsida, smakfullt betextad med författar- och förlagsnamn, samt titel. En lyxig chokladask från NK kanske. Och när man slår upp denna osedvanligt vackra bok, formgiven av författaren själv tillsammans med Nina Ulmaja, ser man att texten är högerställd. Varje rad börjar alltså en bra bit in på boksidan, vilket gör att man inte behöver öppna boken helt och hållet för läsa i den. Man kan glutta, kika, smygtitta in i den. Som i Pandoras ask, tänker jag, för det som far ut när jag öppnar denna textask är idel krig, tortyr, söndring, övergrepp, miljöförstöring – mänsklig ondska staplad på sig själv i bokstavsordning.

För intertexten som man sade förr i tiden, alltså den text texten spelar mot, ekar av, samtalar med (den viktigaste intertexten vill säga, för här finns många, det här är "lärd dikt" som också sade förr i tiden) det är Inger Christensens diktsvit Alfabet som ju börjar så här:

"Aprikosträden finns, Aprikosträden finns".

Det där benämnandet, utpekandet i presens av det finns i världen kan hos Christensens förstås som en i någon mån livsbejakande akt. Hos Börjel sker utpekandet i imperfekt, så här kan det låta under bokstaven F:

"… fångarna fanns/ elchocksterapin, märket/Aung San fanns under husarrest/ i namn av det Burma som fanns/ och det Burma som inte gjorde det/ flyktingbarackerna fanns/funktionärerna; framträdelserummet … " och så vidare.

Detta tempusbyte är i sammanhanget en storslagen liten uppfinning, för det förpassar all ondska vi möter i denna bok, även den samtida, den syriska armens användande av mänskliga sköldar i inbördeskriget till exempel. Texten talar alltså till oss från ett utopia, en platslös framtid när allt det där utpekade onda inte längre finns. Kanske för att vi en gång för alla övervunnit det, eller för att vi slutgiltigt tagit död på oss själva och planeten.

Med tanke på att det godartade i människan är nästan helt frånvarande i denna bok är väl det senare alternativet tyvärr det mest troliga. Men hur var det med Pandoras ask, var det inte hoppet som blev kvar där längst ned på botten?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista