Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Sven Wollter: "Pojke med pilbåge – eftertankar i ord och bild"

Publicerat fredag 10 januari 2014 kl 13.05
Anneli Dufva har läst "Pojke med pilbåge"
(2:23 min)
Sven Wollters "Pojke med pilbåge – eftertankar i ord och bild" släpps lagom till skådespelarens 80-årsdag av Ordfront förlag.

Skådespelaren Sven Wollter fyller 80 år och i samband med det kommer också en rikt illustrerad bok med titeln "Pojke med pilbåge – eftertankar i ord och bild". Men det är ingen vanlig självbiografi.

Nej, jag kommer genast att tänka på formgivaren Lena Larssons bok "Varje människa är ett skåp", som kom ut i början av 90-talet och som jag tycker är helt fantastisk. Det tycker jag för att det förstås är just så: att varje människa är en värld eller ett skåp – full av minnen, bilder, texter som fastnat, människor och musik – och att då låta även en bok bli på det sättet – som en formmässigt blommande och associativ rörelse genom ett liv – det får ett annat värde än den rena texten.

I Wollters fall finns det en mängd teaterfotografier, som i sig är svensk kulturhistoria och roliga att se på, men han har också låtit sin dotter Stina Wollter göra illustrationer, som även de har helt rätt ton för just den här berättelsen.

Vad är det för berättelse han ger? Där kan man ju också välja så många olika sätt att skriva sitt liv?

Det är sant, och det jag tycker om med Sven Wollter är att han verkar vara så levande, verkar ha hållit sig så vital genom åren, och att det i sin tur verkar bero på att han är så politiskt engagerad och så allmänmänskligt intresserad av omvärlden. Det är väl ingen hemlighet direkt att många konstnärligt verksamma personer är – eller blir – väldigt egocentriska, men så är det inte med honom. Hans bok har korta kapitel där rubriken kan vara "de barna, de barna" eller "drömmarna" men också "Afrika", "terrorister" eller "Kuba och vi – år 2008". Han rör sig fram och tillbaka i både tankarna och tiden, men lyckas berätta om såväl som föräldranas historia, Göteborg och sina kärlekar och hela tiden med sina politiska ideal som en klangbotten för de val han gjort i livet. Att han gjort Raskens och så mycket annat på tv och så många stora klassikerroller på teatern det är viktigt, men inte viktigare än livet utanför arbetet.

Och sen kan han skriva också, han har ett ledigt och levande språk, som han verkligen använder på olika sätt i de olika kapitlen.

Du verkar förtjust, helt enkelt?

Ja, det är en inspirerande bok – en bok som i dubbel mening kan kallas en riktig minnesbok.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".