Jacob Nordenson, Kajsa Ernst, Anja Lundqvist och Samuel Fröler i "Nattvarden". Foto: Carl Thorborg

"Nattvarden" på Kulturhuset Stadsteatern

2:37 min

I Lars Noréns Nattvarden från 1983 har en mor just dött och de två vuxna sönerna möts med sina fruar under en blöt natt där relationer sätts på spel. Nu sätts den upp på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och filmregissören Björn Runge regisserar.

Det är så lågmält. Så försiktigt framfört.

Själva essensen av det vi förknippar med Lars Norén - 80-tal, borgerlighet, familj och svärta. Alkohol, fula ord och drastisk humor. Människor som river sig blodiga i sina försök att frigöra sig från varandras destruktiva inverkan och i processen binder sig allt tätare, allt hårdare, samman.

Filmregissören Björn Runge tar Noréns Nattvarden och gör den lika skuggfylld, nära och detaljrikt realistisk som ha skildrar den trasiga kärleken i sina filmer. Och det är förvånansvärt njutbart.

Samuel Frölers iskyla och förtvivlan som John, mannen som sviker barn och kvinnor, och längtar längtar längtar efter mammas kärlek. Men mamma är aska i urnan på soffbordet som blir allt mer belamrat med flaskor, fimpar och glas allt eftersom natten fortskrider.

Natten efter att mamma kremerats. Natten då John och hans bror Allan dricker ikapp, förtvivlar ikapp.

John och Allan -  så ensamma män och deras fruar Charlotte och Monica så ensamma kvinnor. Så ensamma människor och så mycket sprit som kan drickas utan att den någonsin dövar smärtan.

Nattvarden är ännu en parafras på Edward Albees ikoniska Vem är rädd för Virginia Woolf, och vi har hört alltihop förut. Sett det förut. Vet att detta söndertrasande av kärleken kommer att pågå och pågå och pågå.

Ett sorts skoninglöst kammardrama innifrån borgerlighetens hjärta, som slitits blankt av alltför många upprepningar.

Men just därför är Björn Runges varsamma och liksom dröjande tolkning välgörande när könsorden och uppgörelserna för länge sedan förlorat sin chockverkan.

Den lämnar plats åt skådespelarna: åt Anja Lundqvists alltigenom levande och oförutsägbara Charlotte, Jacob Nordensons övergivna barn till mansdrummel Allan, Kajsa Ernst svala Monica och så Samuel Frölers John.

De bär dessa tre och en halvtimmes inåtvända vånda. Gör det ändlösa ältandet angeläget ännu en gång.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista