Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Indiepop frodas i Chile

"Chile har något nytt att tillföra indiepopen"
2:56 min
Marineros är ett av Chiles framgångsrika band.

Chile har de senaste åren har upplevt en indiepop-boom. Flera nya unga artister har fått stort genomslag och till och med börjat turnera utanför landets gränser, något som för några år sen var otänkbart. Chilenare har hittills varit kända för att framför allt lyssna på amerikansk mainstream-pop och inhemsk folkmusik. Men de senaste åren har det ändrats, flera nya band har startas av unga chilenare som gör alternativ pop. Ett av dom är Marineros som snart ska ge ut sin första skiva.

Constanza Espina och Soledad Puentes pratar i mun på varandra när de ska förklara när och varför dom började spela musik tillsammans. Efter lite gnabb enas dom om att bandet Marineros bildades för två år sen, när de träffades och blev kära. Vi spelar kärleksfull och existensiell pop, säger de när jag frågar.

Marineros är ett av de många indiepop-band som dykt upp i Chile de senaste åren. Från att ha varit ett land som nästan bara lyssnat på amerikansk pop och latinska rytmer har Chile idag blivit Latinamerikas centrum för alternativ pop. Marineros och flera andra band får allt större fanskara både i Chile å utomlands. Omvärlden har helt enkelt börjat lyssna på vad vi chilenare gör och de verkar gilla det, säger Soledad.

Det finns massa nya indieband i Chile nu, och vi bjuds in att spela i Mexico, Brasilien och Spanien. Så var det inte förr, förklarar Soledad och Constanza. Så varför har chilensk popmusik blivit en sådan succé i omvärlden? Soledad tror att unga chilenare har en annan syn på kultur än tidigare generationer.

Förr skrevs nästan bara protestlåtar – all musik hade politiska texter och handlade om livet i Chile under diktaturen. Vi unga skriver om andra saker och vår musik kanske har mer likheter med indiepop i andra delar av världen, säger Soledad, innan det blir dags för Marineros att ställa sig på scen i Santiagos nya kulturhus, en stor koloss som faktiskt var general Augusto Pinochets högkvarter under diktaturåren. Nu är byggnaden istället full av konstutställningar, bibliotek och så en musikscen där Soledad å Constanza tar plats.

Själv går jag ut på den långa aveny som löper genom Santiago och flaggar ner en taxi. På vägen genom stan tänker jag på hur Chile förändrats – Santiago har idag fler likheter med europeiska storstäder än med sina latinamerikanska gelikar, och det gäller även det unga kulturlivet. Kanske förklarar det varför indiepopen blivit så populär, och varför chilenska artister numera åker i skytteltrafik till musikfestivaler i Europa. En av dom som gör just det är sångaren Gepe, som den här kvällen ska spela på la Cúpula, en av Santiagos största konsertscener.

Väl framme vid la Cúpula hamnar jag mitt i en fanclubs-träff – ett stort gäng tonårstjejer vill få autografer och låta sig fotograferas tillsammans med Chiles nya indiepopstjärna. Efteråt, nere i sin kala loge, förklarar Gepe framgången med att Chile inte längre är ett isolerat land.

Idag känns Spanien närmre än vårt grannland Peru – vi har så mycket mer gemensamt. Chilenare har alltid känt att vi bor i världens avkrok, men så är det inte längre, säger Gepe, och minns hur det var när han släppte sin första skiva för över 10 år sen – då hamnade den i genren världsmusik i spanska musikaffärer – jag minns att jag blev ledsen eftersom jag inte kände igen mig i den kategoriseringen, det kändes som att de satte mig där bara för att jag var latinamerikan säger Gepe, som egentligen heter Daniel Riveros.

Nu har jag avancerat ett snäpp och hamnat i kategorin latin pop säger Gepe och ler snett. Han sjunger på spanska och blandar ibland in chilensk folkmusik i sin pop, nåt som går hem inte bara utomlands utan också bland de flera tusen chilenare som samlats för att se honom på la Cúpula.

Under den timslånga konserten ramlar en rad av Chiles nya popstjärnor in på scenen för att sjunga duetter med Gepe. Och fler lär det bli i framtiden. Det tror i alla fall musikjournalisten Cristian Araya som jag träffar på ett café i stadsdelen Providencia dan därpå. Han har ett musikprogram på radio och driver indiepopsajten Super45

Vi ordnade en demotävling på Super45, där nya band fick skicka in sin musik. Det kom in 150 demos och många var överraskande bra, säger Cristian Araya. Det som gjorde mig särskilt glad, säger han, var att så många sjöng på spanska och hade texter och musik som kändes specifikt chilenska.

Chilenska artister måste ha sina rötter i den chilenska verkligheten, annars blir ju deras musik bara en sämre kopia av nåt som redan finns, säger Cristian Araya.

Men, undrar jag – det låter som en paradox – att chilenska artister på samma gång känner sig närmre Europa och USA men ändå gör musik med stark koppling till Chile. Inte alls, svarar Cristian Araya. Poängen är ju att Chile har nåt nytt och eget att tillföra indiepopen – vi influeras av vad som hörs på andra platser men sen gör vi nåt eget, på vårt eget språk. Det är ju meningslöst för chilenska band att sjunga på engelska och låta som The Knife – det gör ju ni svenskar mycket bättre, säger Cristian Araya.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".