Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Dödspatrullen" med grandios Marie Göranzon på Dramaten

"Dödspatrullen" på Dramaten
2:25 min

Marie-Louise Ekman gör nu sitt sista år som chef för Dramaten i Stockholm och unnar sig att sätta upp sin nyskrivna pjäs ”Dödspatrullen” som hade premiär nu i helgen. Pjäsen är en fristående fortsättning på ”Gäckanden” som spelades året innan Ekman tillträdde som chef 2008. Där gestaltade Marie Göranzon en magnifik äldre kvinna inspirerad av Ekmans egen mamma och så även nu – ”dödspatrullen” var moderns namn på hemtjänsten. Maria Edström var på premiären.

Märta blir helt tokig av att bara sitta inne i lägenheten och bestämmer sig en dag för att gå ut och slå någon i huvudet, vilket hon också gör. Nu ska hon ”byta liv” som Lil Terselius dotter säjer och Marie Göranzons rosaklädda Märta är från första stund grandios, misstänksam och totalt ego-centrerad som gamla människor kan hitta på att bli. Och äldreboendet, nuförtiden egna lägenheter med larm och hjälp, är i Marie-Louise Ekmans underbara scenografi färgglada fonder med fönster, dörrar, kontor och som är fyllda av ett slags kropp och natur i linjerna, som om tingen också har begär och lustar.

Ekmans filmer, tex ”Puder” och ”Stilleben” har en minst sagt oortodox dramaturgi, kanske närmare konstinstallationen än teatern och även hennes dramatik har ett dramaturgiskt egensinne. Här formar sig egentligen såväl början som slutet snarare till en pro-och epilog till den underbara höjdpunkten i själva huvudscenen, nämligen när Märta är på besök hos sin granne på boendet, Örjan Rambergs Kurt. Det är ett helt fenomenalt samspel, Rambergs lite tofsige men på det hela taget snälle Kurt vill ha lite närhet och sällskap, bjuda på whiskey och ostsufflé emedan Märta avmätt och konspiratorisk, men precis som scenografin, inte har nån som helst koll på begären som bryter fram.

Men att det är så skojigt förtar inte den samtidigt lite sorgliga känslan av hur märkligt och absurt ett samtal blir mellan två som inte riktigt hör vad den andre säjer och som inte ens riktigt orkar lyssna och hur misstänksamhet och längtan tvinnade runt varandra kan bli till en farlig cocktail.

Skönt är också frånvaron av ett slags försonat avklarnande som ofta präglar framställningar av gamla människor - nej här är kommer Märta bara fortsätta, likt en demensens egen serie-mördare går hon på, utan skuld men ständigt fylld av harm. Man kan bara säja: heja! Och önska att alla som har minsta tanke på att bli gamla går och ser ”Dödspatrullen”!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".