Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Candida" på Kulturhuset Stadsteater

Publicerat tisdag 21 januari 2014 kl 06.00
Jenny Teleman recenserar "Candida"
(2:09 min)
Premiäraktuella Candida på Stadsteatern. Foto: Petra Hellberg.

Irländske George Bernard Shaw är nu nästan enbart ihågkommen för "Pygmalion", den pjäs om en underklassflicka som likt en lerklump i professor Higgins händer ska förädlas och förvandlas och blev succemusikalen "My fair lady". Men nu Har Thommy Berggren plockat upp en sällan spelad pjäs av Shaw, "Candida", också den rör temat den bildade altruismen och hur den ibland kör som ett tåg rakt över folk och inte ser dem för vilka de är.

Pastor Morell har mycket att gör hela veckan lån. Han måste tala på radikala klubben på onsdagen, besöka oberoende arbetarpartiet på torsdagen, hinna slinka in hos suffragetterna på fredagen och hur i hela fridens dar ska han hinna med de kommunistiska anarkisterna som också vill höra honom tala om sin moderna kristna socialism?

Men pastor Morell har tid för allt för han är världens lyckligaste man. Han delar och delar och landar varje dag sedan i samma välskötta, harmoniska hem till en fullfjädrat iordningställd almanacka samt till svala kyssar av världens vackraste trevligaste fru, Candida. Jo, jo han är så tacksam för sitt meningsfyllda, solidariskt levda liv.

Och som han skaver där början Peter Andersson i sin långa, ståtliga, flirtiga förnöjsamhet.

Runt honom i den lugna brunbetsade salongen lever folk med andra bilder av honom. Hans maskinskriverska, den oemoståndliga Shima Niavarani, vill äta upp den upphöjde utan kläder. Hans svärfar, Ingvar Hirdvalls skrockande lilla urkapitalist, ser Morell som en naiv, religös idiot och dramats andra huvudfigur poeten Eugene Marchbanks ser pastorn som ett tomt predikande skal som håller sin hustru bakbunden av floskler.

Dragkampen mellan dessa om att definiera pastor Morell är lätt och ibland iskvick, dragkampen mellan de bägge männen om vem Candida älskar har Shaw gjort helt absurd. Hon är en leksaksbil att slåss om och att ställa en enda fråga till damen klädd i sin vita uttryckslösa klänning faller dem knappast in.
Men en otäck besk tugga är lämnad till slutscenen.

För när Marie Richardsons Candida väl till sist talar, ser hon sig lugnt som alla närvarande vuxna mäns milda mor. Och regin verkar inte ha något som helst problem med det. Det är mycket märkligt och lite otäckt.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".