"Välkommen hem" på Fryshusteatern. Foto: Olof Tegby Frisk

Fryshusteaterns "Välkommen hem - fragment från kriminalvården"

Maria Edström recenserar "Välkommen hem"
1:55 min

”Vittnesmålsteater” kallar Fryshusets egen teater i Stockholm sin verksamhet. Allt de gör är baserade på dokumentärt material och så också föreställningen ”Välkommen hem” som nyss hade premiär på Fri scen på Stockholms stadsteater. Mattias Brunn som tidigare sysslat en del med dokumentärteater bland annat ”No tears for Queers” står för manuset som har underrubriken  – ”fragment från kriminalvården”.

 Tre manliga interner kommer in på scen, vandrar runt som på en rastgård. Går på det här speciella viset, gung i steget och pendlingen med armarna, intar rummet. Och det behöver de, skapa sig sin egen lilla maktbas när all annan makt tagits ifrån dem. Instängda, ibland isolerade, iklädda de lite dagismjuka avkönade fångkläderna.

 Jarmo Mäkinen spelar den äldste, bryter på finska, yrkeskriminell som han kallar sig. Jonatan Rodriguezs unge kille som åkte fast direkt som mycket ung och fick världens kontaktnät i ganstervärlden, men som inte bara lärde sig att göra brott i fängelset utan också att bädda sängen. Och mitt emellan dem finns Ulf Stenbergs återigen nyblivna pappa som nånstans vill att det ska bli annorlunda den här gången.

 Emil Rosén har tillsammans med Ulf Stenberg regisserat fram den här fångenskapens monotoni, samtalen som liksom droppar en replik, paus, och så en till. Det rastlösa vankandet, några sits-up, ligga, sitta och så upp igen. Det är som om föreställningen mycket konkret vill svara på frågan: Hur är det att sitta inne?

 Jodå, förutom alla nedbrytande säkerhetsmanövrar – man lär verkligen känna sig själv i isolering under två veckor. Och förutom skräcken för de psykiskt sjuka internerna som borde sitta på psyket. Och att man tills slut bara fungerar innanför murarna och inte utanför..

Och den andra frågan: Blir det bättre, alltså för oss alla, av att vi håller människor i fängelse på just det här viset? En politiskt mer stendöd fråga kan man väl knappast tänka sig.

Därför är det bra att en föreställning som ”Välkommen hem” försöker att skaka liv i den.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".