Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

"Varia" essäer och texter av Lotta Lotass

Publicerat måndag 27 januari 2014 kl 14.45
Maria Edström recenserar "Varia" av Lotta Lotass
(2:58 min)
Författaren Lotta Lotass. Foto: Dick Claésson/Albert Bonniers förlag

Författaren, dramatikern och Akademi-ledamoten Lotta Lotass har sen debuten 2000 med ”Kallkällan” gett ur ett 25-tal verk där hon experimenterat med olika formspråk och distributionsformer. ”Den vita jorden” i lösa häften i en låda, ”Reedwood” vykortsbilder med texter på webben eller ”Den svarta solen” skriven som en labyrint. Men Lotass har också skrivit kritik och essäer och nu kommer ”Varia” en samlingsbok med tidigare utgivna texter som Maria Edström har läst.

Ett citat av Groucho Marx, ”Outside of a dog, a book is a man´s best friend. Inside of a dog, it is too dark to read” – ungefär ”Utanför en hund är en bok människans bästa vän. Inuti i en hund, är det för mörkt att läsa”, verkar vara ett av Lotta Lotass favoritcitat. Denna vurm för absurd slap-stick ger en av alla de nycklar som essäerna och texterna i ”Varia” erbjuder till hennes övriga författarskap.  

Alla dessa projekt som strävar framåt; rymdfärder, utvandringar, polarutfärder. Men också alla förödelser; människor instängda på sinnesjukhus, krigens fasor i skyttegravarna, de stora fällda reedwood-träden.

Och Lotass problematiserar gärna sina egna teman i ”Varia”, till exempel om polarfarare och hur dessa i såväl det brittiska som senare i det sovjet-ryska fick symbolisera en längtan efter något rent och heroiskt, när såväl det koloniala som det real-kommunistiska i dessa båda imperier fått för mycket blod på händerna.

Det är roligt att följa Lotass, hon är beläst som få och hennes stil är klar som en kallkälla, apropå hennes debuttitel. Om Cormac McCarthys roman ”Blodets meridian” ringar hon in hans kritik av människans roll i naturen, den som ser människan som centrum i världen och historien. Cormacs amerikanska vilda västern är ingen ny värld med nya konflikter utan en mycket gammal av klippor, stenar och berggrund där människan rasar runt en stund.

Det finns varken ont eller gott, inga paradis utan det enda som finns är berättelsen. Fullt så långt sträcker sig knappast Lotass credo som innehåller betydligt mer ömhet inför människan, men något av detta meningslöshetens tidsperspektiv finns även i hennes författarskap.

Men den essä som drabbar mig mest är den där Aldrin och Armstrong knallar omkring på månens yta och försöker beskriva vad de ser, men som också och kanske främst handlar om konstnären Mark Rothko. Rothko ville med sina målningar skapa platser, dit han vill förflytta åskådaren till en annan och okänd värld. Hans målningar med sina stora fält av färg som svävar framför ett slags mörker och som, om man iakttar dem på rätt sätt, tycks avge en svagt vibrerande ton lik den som hörs i kraftverkens turbinhallar, som en konstcurator beskriver det.

Den tonen tycker jag mig också förnimma hos Lotass och här nånstans kan man hitta en ingång till  hennes texter, speciellt till de som anses svåra och obegripliga. Precis som Rothko vill hon skapa nya rum där vi förs till en annan slags verklighet. Och så står vi där likt Armstrong och Aldrin och ser ut i okända rymder. ”Inside of a dog, it is too dark to read.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".