Gunnar Bolin har sett två uppsättningar av Kung Lear. Foto: Johan Knutsson/SR

"Kung Lear" på Burgtheater i Wien och National Theatre i London

Gunnar Bolin har sett "Kung Lear" x 2
2:33 min

I London var det i helgen premiär på det som de redan kallat 2014 års mest intressanta teaterpremiär. "King Lear" i regi av Sam Mendes, som många ansåg blåste nytt liv i James Bond när han regisserade senaste filmen "Skyfall". Men han är också en av Storbrittaniens mest firade teaterregissörer. Vår kulturkorrespondent Gunnar Bolin som just rest mellan Wien och London passade på att se Klaus Maria Brandauer som Lear i Wien för att sen i helgen se världspremiären på Mendes Lear i London. 

Ska jag börja med en kort sammanfattning så såg jag en skolboksmässig "König Lear" på Burgtheater i Wien, Shakespeare i skala ett till ett så att säga.

I London en "King Lear" som trots att jag sett den alldeles nyligen fick mig att rysa, mina ögon att tåras och när rollfiguren Edgar spelar dåre och leder sin blinde far mot klipporna i Dover, denna far som förtvivlat saknar sin son som han förskjutit vill jag ropa: Ja men säg att det är du! För att Sam Mendes på ett så enastående vis blåst liv i denna svåra text. 

"Kung Lear" ska ju i dramats första akt dela upp sitt enorma rike mellan sin tre döttrar. Två av de lismar och fjäskar på faderns uppmaning, den tredje Cordelia vägrar att spela med och säger att hon kan inte lyfta sitt hjärtas känslor till sin mun för att beskriva den älskade fadern. Lear förskjuter den ärliga dottern, ger kungariket till lismarna och sen går allt utför och slutet är en klassisk Shakespearsk orgie i död och lidande.

I Wien är Klaus Maria Brandauer en konventionell, allt virrigare Lear, men med en hel del magi i sin scennärvaro i en tidstypisk uppsättning, den utspelar sig i Shakespears tänkta tid. Men varför regissören Peter Stein, mannen som på 80-talet fick teaterintresserade svenskar att vallfärda till Berlin för att se honom förnya teaterkonsten, varför han velat sätta upp denna "Kung Lear "förstår jag aldrig, jag anar inte ens en regissör bakom dramat.

I London är Simon Russel Beals som Lear redan utnämnd till geni av brittiska kritiker och nu av mig. Bilden av honom lallande runt i sjukhusskjorta knäppt på ryggen i slutscenerna kommer jag aldrig glömma. En maktmänniskas totala nederlag det är så hudnära så att det nästan är genant. Kan man känna sympati för en djävulsk diktator? Ja, visar oss Sam Mendes, även han är människa, trots vidriga mord som begås till och med utanför Shakespears originaltext.

Mendes har satt pjäsen i en obestämd modern tid och Lear är Stalin, Hitler eller kanske Khadaffi. Fjäskandet inför honom känns helt logiskt med tanke på hur många svartklädda soldater han har i sitt följe i första scenen. Ett tydligt krig utbryter och den älskade dottern Cordelia blir gerillakrigare med Kalashnikov på ryggen. Effektsökeri? Nej, jag är helt där i denna samtida och samtidigt Shakespeartrogna "Kung Lear".

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".