Kerstin Thorvall 1974. Foto: TT

Skamlöst i Kerstin Thorvall Book Club" - Antologi

Ulrika Milles recenserar "Kerstin Thorvall Book Club"
2:41 min

I höstas kom en biografi över henne av Beata Arnborg. På Stadsteatern i Stockholm spelas "Kvällarna med Kerstin" av Ann Petrén, och snart blir det tv-serie av "Det mest förbjudna" Och nu kommer antologin "Kerstin Thorvall Book Club" ut med undertiteln "det mest förbjudna 2. 0". I den skriver bland andra Annika Lantz, Helena von Zweigbergk, Jenny Strömstedt och vår medarbetare Cecilia Blomberg om den kvinna som bara blivit mer aktuell efter sin död.

Kulturnytt gav boken till frilansskribenten och kritikern Ulrika Milles.

Vi måste prata om Kerstin Thorvall. Vad är det som gör att hon blivit en ikon i vår kultur sedan hon avled för knappt fyra år sedan?

I den här boken skriver 12 kvinnor, från medelklass som jobbar med kultur och medier i någon form, om sina liv som medelålders, erfarna yrkesproffs som inte längre vabbar men oroar sig för åldrade föräldrar, vuxna barn och det kulturella mindervärde som - åtminstone hitills - drabbar kvinnor 50+. Det är uppbrottstid och bokslutstid.

Sådär som Virginia Woolfs Mrs Ramsay tänker i romanen "Mot fyren": "Men vad har jag gjort med mitt liv?"

Allt är skrivet med Kerstin Thorvalls skamlöshet som riktmärke, ni vet de där orden hon ville ha på sin gravsten: "Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det",Men det är med det ungefär som med vår samtids alla "målsättningar" för skola och hemtjänst: en önskan, inte en verklighet.

Visst, förstår jag drömmen om att skriva i Kerstin Thorvalls anda. Hennes konstnärskap var fantastiskt. Men alltid dubbelt. Ambivalent. Tuschteckningarna av de ungas slängiga hår och dansande kroppar, skivkonvoluten på golvet. Boken om det lilla barnet, tonårsromanerna, de vuxna uppgörelserna. Och samtidigt: berättelserna om hur hon ville vara ung och åtrådd för alltid, överge och försörja som en man, glömma och rymma. Ångesten.

Hon var en skandal, för det hon skrev var normbrytande på allvar.
Hennes bekännelser gjorde kanske världen sannare, men bekännelserna i den här boken, ofta vemodiga och distanserat roliga, gör den nog lite klokare. Det finns inte ett förtryck och en offerroll, det finns hundratals utmanande detaljer att utforska i hur tiden påverkar oss och styr vår syn på oss själva. Och nästan bäst här är kommentarerna som följer varje bidrag: där någon känner igen, en annan inte förstår.

Jo, jag saknar en röst någon annanstans ifrån, utanför vit självmedveten medelklass med plats i offentligheten.

Men den här boken slutar i nuet, på den otrygga svenska arbetsmarknaden där 50+kvinnan inte är den mest efterfrågade. Och kanske är det ett politiskt uppvaknande som antyds på sista sidorna, med orden "Vi börjar ana oråd" . Och då omfattas alla, då handlar det plötsligt om det gemensamma. Något sådant berättade faktiskt aldrig Kerstin Thorvall om.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".