Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Katarina Pirak Sikku på Bildmuseet i Umeå.

Rasbiologi på Bildmuseet i Umeå

Nakenfoto och skallmätning av samer blir utställning
2:00 min

Nakenfotografering och skallmätning. Det var några av de metoder som Rasbiologiska Institutet i Uppsala använde när samerna skulle kartläggas på 30-talet. Konstnären Katarina Pirak Sikku har studerat arkivmaterialet och samlat sina erfarenheter i utställningen ”Nammaláhpán” som öppnar i helgen på Bildmuséet i Umeå, i samband med invigningen av det europeiska kulturhuvudstadsåret. Utställningen består av målningar, teckningar, installationer och fotografier. Kerstin Berggren har träffat Katarina Pirak Sikku.

Utställningen ”Nammaláhpán upptar ett helt våningsplan i Bildmuseét. Vi  står framför verket  ”De namnlösas lista”

- Det är en lista och längst upp står det kategorin – det är  laps- varifrån de kommer, var man bor, vad man har för yrke, när man är född, hur lång man är, hur stort huvudet är, vad man har för färg på ögonbryn och ögon etc. berättar Katarina Pirak Sikku och tillägger att sedan  har man publicerat alla namn i undersökningen.

-När gjordes det här?

-Den här listan publicerades någon gång på 30-talet.  Rasbiologiska institutet, deras huvuduppgift var ju att dokumentera den svenska rasen. Men man trodde ju att samerna var ett utdöende folk och därför inriktade man sig på rätt mycket samer, så man gjorde en stor lappundersökning, säger Katarina Pirak Sikku.

-Och här är det både texter och fotografier och där ser man att du sitter med det här instrumentet som man använder vid skallmätning.

- Ja, och det verket gjorde jag våren 2005. Vi var upp på forskningsarkivet här i Umeå och hittade de här.  Vi viste att instrumenten fanns här och då prövade jag för att ta reda på hur det kändes.   Men då  trodde jag  inte att jag skulle fastna i rasbiologin så mycket som jag har gjort, tillägger hon. Jag har ju verkligen gått in i arkivens material, tagit med mig det, diskuterat med folk och känt efter. Vad är det för någonting  det här väcker och varför väcker det så  mycket i mig?

-Sedan har du varit väldigt försiktig att återanvända bilder.

-Ja och det beror ju på att jag varit så nära materialet under en sådan lång tid. Jag har ju pratat med människor som har blivit mätta, jag har pratat med sådana som  inte vill berätta att de blivit mätta – och jag vet att de blivit det, säger Katarina Pirak Sikku. - Så jag har känt att det här är ett väldigt laddat  ämne, och i och med att jag varit så nära de här fotografierna så har jag till sist känt att  jag inte har kunnat det och då har det varit lättare att använda mig själv och min egen kropp, därför att den är jag ansvarig för. Jag har  inte velat återupprepa undersökningen. Jag hade  säkert fått en ännu  starkare utställning om jag hade använt de här svartvita fotografierna, nakenbilderna, säger hon.

- Och här ser vi ett verk med de nio positionerna. Det  heter ”Bestulen nakenhet”.

-De här är tecknade med kroppen i nio stycken olika positioner. Jag har ju tittat på nakenbilderna och frågat mig varför har personen stått i nio positioner? Jag har försökt teckna av dem, men även det har varit jättesvårt, för ville den här kvinnan verkligen stå naken så här?, säger Katarina Pirak Sikku och berättar att hon i stället först  fotograferade  av sig själv och sedan tecknade av fotografierna.

                                                                                                             Kerstin Berggren

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".