Eric Stern, Ana Gil De Melo Nascimento och David Book i "Liv Strömquist tänker på dig!". Foto: Sören Vilks

"Liv Strömqvist tänker på dig!" på Dramaten

4:18 min

Vi har sett böckerna bli teater, filmerna bli teater, dagstidningsnyheterna bli teater och nu har de tecknade seriefigurerna tassat in på scen. Henrik Bromanders serier blir föreställning på Turteatern i Stockholm om ett par veckor och i helgen hade Unga Dramaten premiär på "Liv Strömquist tänker på dig!", en föreställning baserad på Liv Strömquists serier, regisserad av Ada Berger.

Jenny Aschenbrenner, du såg premiären när Strömqvists feministiska serier flyttade in på scen. Hur mycket pappersdockor var rollfigurerna?

Inte alls faktiskt, tvärtom är det sällan man ser så levande gestaltning på nationalscenen Dramaten som i denna intensiva lilla pärla till föreställning-
Den här kvartetten unga skådespelare har en direkthet, en känsla för slapstick och en berörande känslighet. De är i allra högsta grad tredimensionella och går och in i roller, byter kön och gestalt på en femöring.

Liv Strömquists feminstiska serier har blivit älskade av många - kan man känna igen budskapet även på teater?

Absolut, den som läst sin Liv Strömquist känner igen de drastiska slutsatserna och den bitska humorn och inte minst henne sätt att referera till kända figurer, både ur världshistorien och ur skvallerblaskorna. Till exempel genom Whitney Houstons destruktiva relation med Bobby Brown, eller Britney Spears skruvade självbild eller Glenn Hyséns många kvinnoaffärer.

Hon lyfter fram framhäva kvinnors utsatta position och det blir både tydligt och skojigt och faktiskt till sist också berörande.

Sen är det här ju en pjäs som vänder sig till unga så även om jag som feministi sen decennier tillbaka kan känna att det är ju inte direkt något nytt som sägs så är jag full nöjd med att det viktiga som sägs görs med sån schwung och sån övertygande intelligens.

Men finns det någon poäng med att se Liv Strömquists värld i scenform. Tillför teatern något eget?

Ja, och det var det som gjorde mig så glad - att det som inledningsvis känns mest som roliga charader utifrån Liv Strömquists serierutor allt mer blir scenkonst i sin egen rätt. Regissören Ada Berger har vridit fram situationer och gestalter som fyller rummet med osäkerhet.

Och vad som är så fint är att vi rör oss bort från plakatfeminismen till allas vår osäkerhet i en galen värld, instängda i förvrängda föreställningar om oss själva och om varandra.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista