Bérénice Bejo och Tahar Rahim i "Det förflutna". Foto: Folkets bio

"Det förflutna" av Asghar Farhadi

Måns Hirschfeldt recenserar "Det förflutna"
3:15 min

Den iranska filmen "Nader och Simin - En separation" vann både Oscar och Guldbagge för bästa utländska film och en hel rad priser där emellan. Idag är det svensk premiär för regissören Asghar Farhadi nya film och, precis som  Nader & Simin, så kretsar "Det förflutna" kring relationer i olika grad av upplösning.

Kan man säga så Måns Hirschfeldt?

Ja, i "Nader och Simin" såg vi ju ett gift par - och fler än dem - dras isär när det djupt personliga och mänskliga å ena sidan och trycket som det iranska samhället utövar mot människor å andra sidan skapade ett slags Moment 22 där inga val tycktes leda ut ur den situation som uppkommit. Och det känner vi igen här, men "Det förflutna" utspelar sig i stället några år efter en separation.

Huvudpersonerna Ahmad och Marie ha levt ihop, tillsammans med hennes barn, och nu återvänder Ahmad till Paris från Teheran, dit han flyttat tillbaka och det gör han för att skriva på skiljsmässopappren så Marie kan gå vidare i livet

Så den utspelar sig i Paris?

Den utspelar sig i Paris och är på franska och Farhadi har regisserat med tolk, vilket när man ser resultatet faktiskt är helt otroligt, för de pratar nästan oavbrutet och det inga stora åthävor eller utbrott utan ett väldigt lågmält, nästan tillsknäppt skådespeleri och det är filmat tätt inpå, i trånga utrymmen och bilar.

Det lyssnande och lågmälda ligger väldigt i linje med vad jag ser som Asghar Farhadis tilltro till människors grundläggande anständigt och hans stora respekt för deras problem. För trycket ökar hela tiden på Ahmad och Marie, och på Samir, hennes ny kille vars fru ligger i koma och på Lucie, Maries dotter.

Men trots att det kan vara så att någon eller några av dem kanske gjort helt ödesdigra misstag, så är det om vi också lyssnar tillräckligt lyhört inte bara svårare att döma, vi ser kanske att det inte ens begåtts nåt fel. Eller i alla fall inte det fel vi trodde hade begåtts.

Då sitter vi där i en biofåtölj som blivit till ett stilla skruvstäd och hamnar liksom i ögonhöjd med rollfigurerna och trots att allting verkar så väldigt bekant i den här filmen, så förändras hela tiden vad vi tror oss veta om den och om rollfigurerna.

Det låter som att du tycker om den filmen.

Jag tycker extremt mycket om den. "Det förflutna" talar om helt väsentliga sidor av mänsklig samvaro och att den gör det med både en sådan tilltro till människor och med en känsla för vad som faktiskt står spel när människor länkas samman och också kan brista, av inre eller yttre tryck. Och den gör det på ett sätt som är rent sensationellt. Ser man till Asghar Farhadis tre senaste filmer, den här, "Nader och Simin" och "Darbareye Elly" så jag skulle inte tveka om att vi här har ett av de i dag helt centrala filmkonstnärskapen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".