Orfeus och Eurydike. Scenbild, Dansare, GöteborgsOperans Kör Foto: Mats Bäcker (något beskuren)

"Orfeus och Eurydike" av Gluck på Göteborgsoperan

"Orfeus och Eurydike" av Gluck på Göteborgsoperan
2:58 min

Förra året präglades operarepertoaren mycket av tonsättarjubiléerna för Wagner, Verdi och Britten - i år är det 300 år sedan Christoph Willibald Gluck föddes. Så årets första större operapremiär i Sverige, på Göteborgsoperan, blir helt naturligt hans mest populära opera Orfeus och Eurydike.

Kan man lita på en människa som aldrig ser en rätt in i ögonen? Nu, i dag - eller för över tvåtusen år sen, i historisk tid då den här mytiska berättelsen utspelar sig bland herdar och gudar? Orfeus får sin möjlighet att hämta Eurydike från dödsriket på ett villkor. Han får inte se på henne. Om han gör det ska hon aldrig komma tillbaka.

På Göteborgsoperan är det verkligen två människor av kött och blod som förlorar varandra, men som får en andra chans genom kärleken, här guden Amor. Det är nutid i den här föreställningen som regissören David Radok med team arbetat fram - ingen nämnd, ingen glömd. Den är skarpskuren i svartvitt förutom Amors röda dräkt. Det är kalt, kallt och människorna runt omkring bär verkligen hela sin sorg med sig i kläder och gester. Det känns ibland som att alla där på scenen har förlorat minst en person i kärlek. Det är svart men inte deprimerande svart. Det är stiliserat men verkligt.

Orfeus och Eurydike sjungs av Katarina Karnéus och Kerstin Avemo. Enastående följsamt och precist. Dirigenten Laurence Cummings är otroligt dynamisk vilket intensifierar dramatiken men han får inte alltid med sig hela orkestern i spänsten.

Men så här är det ovanligt att höra den här duetten. Det är en lång historia men den här operan finns i flera olika versioner. Orfeus sjöngs först av kastrater - vid urpremiären 1762 av en låg kastratalt, senare i det högre registret och då av en kastratsopran. Sedan i Paris, där kastraterna inte alls var populära, av en hög tenor och därefter av en mezzo, ibland av en baryton. När man satte upp operan på nya platser arrangerade Gluck eller andra om den så att den nya platsens ideal fick gehör. På Göteborgsoperan spelar man en version från Parma 1769 som är så unik att den inte finns på CD, fast det finns massor utgivet.

Två sopranstämmor möts - en hög och låg. Jämlikhet i klangen motsvaras av ett försök till jämlikhet på scenen. För accepterar Eurydike att Orfeus bara hämtar henne utan att se på henne? Ja, hur skulle ni göra?

Fakta: För regin stod Göteborgsoperans husregissör David Radok. Göteborgsoperans orkester leddes av dirigent Laurence Cummings. Som Orfeus hörs Katarina Karnéus, Eurydike görs av Kerstin Avemo och Amor av Mia Karlsson. Scenografin är gjord av Lars-Åke Thessman, kostymdesignen av Kerstin Erskine, ljusdesign av Torkel Blomkvist och koreografin av Håkan Mayer.

Premiären sändes direkt i grannkanalen P2, SR och finns för efterlyssning under 30 dagar.

Extra programinfo: I P2-programmet Bänkad med Ella den 15 februari kl. 18.03 talar sopranen Kerstin Avemo och scenografen Lars-Åke Thessman bland annat om arbetet med uppsättningen i Göteborg.
I P2-programmet CD-revyn den 23 februari kl. 12.03 väljer Per Feltzin i egenskap av Vägvisare just den bästa inspelningen av Glucks opera Orfeus och Eurydike och tisdagen 25 februari gör han en essä kring Orfeusmyten i det nya P1-programmet Kritiken som sänds 14.03. Myten är aktuell eftersom både Gluck i Göteborg och Monteverdis L’Orfeo bygger på den – och L’Orfeo har premiär den 1 mars på Wermland Opera i Karlstad.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".