Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i en industrilokal. Giftig rök sprider sig österut mot Giraffens köpcentrum. Alla som befinner sig i området bör bege sig därifrån. Boende i området uppmanas att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Kalmar.
(Publicerat idag kl 17.16)

Ghayath Almadhoun och Marie Silkeberg: "Till Damaskus"

Publicerat tisdag 11 februari 2014 kl 09.46
Göran Sommardal recenserar "Till Damaskus"
(3:07 min)
Ghayath Almadhoun har skrivit diktsamlingen "Till Damaskus" tillsammans med Marie Silkeberg. Foto: Cato Lein

"Till Damaskus" är titeln på en av Strindbergs sena pjäser. Men nu också på en diktbok skrivern av poeterna Marie Silkeberg och Ghayath Almadhoun. Silkeberg hör till våra mest uppmärksammade poeter och Almadhoun, som kom ut på svenska första gången 2010 med samlingen "Asylansökan", är palestinier från Syrien. 

Till Damaskus. När Strindberg skrev sitt vandringsdrama runt förra sekelskiftet var vägen både längre och kort­­are till Damaskus, än idag. För honom hägrade aposteln Paulus och hans omvändelsehistoria i Damaskus, och ett par andra, som Merlin och Robert le diable i mytologin.

För Ghayath Almadhoun och Marie Silkeberg är Damaskus både längre bort och mycket närmare än så. Vi behöver inte rådbråka våra historiekunskaper för att hitta till Damaskus, men helt utan historien hittar vi ändå inte dit. Den är både en av kriget hemsökt och plågad stad och en associativ utgångspunkt för en beskrivning av tillståndet i världen. Till Damaskus pekar inte bara mot inbörderskriget i Syrien utan mot belägringen av Sarajevo, massakern i flyktinglägren Sabra och Shatila, Srebrenica.

Mellan de större täta, radstyckade textblocken från Silkebergs hand och de mer utglesade, meningsraka och horisontella dikterna av Almadhoun gestaltas och definieras villkoren för ett undantagstillstånd. Det som den italienske filosofen Agamben menar rå­der i den värld där den administrativa politiken har tagit över. Ett tillstånd där alltså det po­litiskt normala skulle utgöra undantaget.

I blandningen av dessa två sorters poesier, som kastar sig över en sådan värld: där två sorters hopp och två sorters förtvivlan och interferensen mellan dem utformar tillvarons grymmaste men också mest oeftergivliga erfarenheter, inte med "humorns kvickhet", som det heter på ett ställe i boken, utan med allvarets kvickhet. Det är en dikt som låter oss slippa finheten i poesin men som samtidigt tar sig de mest sublima poetiska friheter, för att kunna språksätta det sinnevärdsligt outhärdliga.

Under läsningen av Silkebergs och Almadhouns rika och fruktansvärda bok kommer jag två gånger att tänka på Jenny Maria Nilssons reflexion över Göran Sonnevis monumentala "Bok utan namn". Hon sade: "Vid läsningen får jag för mig att begåvad poesi är svaret på alla problem." Fast, förstås, icke. För i strikt mening kan också den go­da, den bästa poesin bara teckna den subtila konturen av en politisk hopplöshet. Men å tredje sidan måste vi kanske komma igenom en sådan hopplöshet, innan något meningsfullt låter sig göra, eller innan ingenting blir gjort.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".