Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Tilda Swinton och Tom Hiddleston i "Only lovers left alive". Foto: Nonstop Entertainment

"Only lovers left alive" av Jim Jarmusch

Katarina Wikars recenserar "Only lovers left alive"
2:10 min

Samtiden verkar inte kunna få nog av vampyrer: Twilight-filmerna, teveserien True Blood.  Men nu är det dags för den kultförklarade amerikanska indie-regissören Jim Jarmusch bidrag till genren: "Only lovers left alive".

Det är lätt att tro att det är Hanoi Rocks som har återförenats. Vampyren Adam är inlåst i sin krypta till lägenhet i Detroit bland vinylskivor och 150 gitarrer, Tom Hiddleston ger honom inte många ansiktsuttryck men det behövs inte för han är ändå mest deprimerad.

I några hundra år eller så har han varit gift med vampyren Eve som hänger i någon sorts uppdaterat film-Tanger med en gammal litterär knarkarvampyr Philip Marlowe som dessutom langar bra blod- makalöst gestaltad av John Hurt, som räddar varje film han så mycket som passerar igenom. Fast Tilda Swinton är inte illa hon heller som Eve, och jag börjar fundera på om hon själv tömt några unga människor på blod för att bli så tidlös.

Det finns en och annan rolig tanken i filmen, de bildade stackars vampyrerna möter sin fadda samtid där mänskorna kallas zombies och där det finns mer förorenat blod än förr.

Delar av filmen är som en snyggt ljussatt urbanexplorerguide genom ett utrymt Detroit, som den fantastiska Michigan-teatern som blivit parkering.

Adam och Eve drar runt genom filmen och matchar varandra, hänger på klubbar och äts blodisglassar, och och letar efter sista blodslurken. Och jag blir ganska less på alltihopa trots att en busig vampyrlillasyster kommer och rör till det.

Jag som var ung på riktiga åttiotalet och älskade Jarmusch minimalistiska debutfilm "Stranger than Paradise" 1984, med sin sparsmakade dialog och sina svarta rutor har lite svårt att svälja så här mycket kitschig nostalgi. Står inte ut med fler ledsna punkpojkar med solglasögon inomhus som sitter och fingrar på gitarrer i halvmörkret. Ta mig ut i solen snälla.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".