Kevin Spacey och Robin Wright i "House of Cards". Foto: Nathaniel E. Bell/AP/TT

"House of Cards" säsong 2

Emma Engström har sett "House of Cards" säsong 2
3:22 min

I fredags lade den amerikanska stremingtjänsten Netflix ut alla 13 avsnitt av säsong två av den politiska serien House of cards. Och få andra serier har fått genomslag ända upp i Vita huset. Självaste president Obama bad följarna på twitter att inte avslöja något av handlingen i förhand. 

Men håller berättelsen om den cyniske demokraten Frank Underwoods klättring mot presidentposten för en andra säsong? Med mig har jag Kulturnytts Emma Engström som såg sju avsnitt av serien i helgen. Eller var det åtta?

Jag är inte helt säker. Det är tjusningen med att se tv-drama i ett sträck, att avsnitten går ihop till en enda lång mastodontfilm som det är nästan omöjligt att slita sig från. Men jag har helt klart tillbringat mer tid än vad som är rimligt med paret Frank och Claire Underwood.

Hur skiljer sig andra säsongen från den första då?

Det är mörkare och hårdare, med färre av de här sköna pauserna från det politiska spelet som första säsongen kunde kosta på sig. Det blir ännu tydligare att ingen människa är ett ändamål i sig. Att oavsett var rollfigurerna är i hierarkin är de ett verktyg i någon annans händer.

Den största skillnaden är annars förstås att huvudpersonen Frank Underwood har gått från att vara demokraternas inpiskare till att vara vicepresident. Det gör att vi kommer ett steg upp i världspolitiken men också in i naveln på amerikanska kongressen. Det är både på gott och ont. I första säsongen var behållningen att se hur mycket huvudpersonen led av att bara vara partipiska, när han så uppenbart var ämnad till större saker.

Nu när han är så nära målet försvinner underdogperspektivet, och med det lite av lockelsen.

Å andra sidan får hans fru Claire en mycket mer intressant position i Vita huset. Robin Wright som spelar henne är ännu mer lik en krigargudinna och hennes rollfigur än mer komplex i andra säsongen.

Dessutom är det ohyggligt spännande att se hur det går när världens ögon är riktade mot en politiker som inte tror på någonting och därför beter sig obegripligt. Underwood är så perfekt i sin cynism att jag längtar efter en sekunds tvekan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".