Ulrika-Dahl. Foto: Sara Appelgren

Ulrika Dahl: "Skamgrepp"

Jenny Aschenbrenner recenserar "Skamgrepp"
2:30 min

Skam, sex och strukturellt förtryck är i fokus för den samling essäer som genusvetaren Ulrika Dahl nu samlat i en nyutkommen bok. Skamgrepp rör sig från nymornade feminister i Jämtländsk avfolkningsbygd till ett queert uppvaknande i sexliberalismens huvudstad San Fransisco.

Jag viker hundöron och stryker under, som det här citatet:

"Jag talar just nu och här om hur ett disciplinerat fördömande alfabet har svept in under min korta kjol som en isande vind och tar ett skamgrepp om min tänkande mus"

Ulrika Dahls lika respektlösa som genomintelligenta formuleringar kring frågor som den samtida genusdebatten bara vidrör försiktigt med fingertoppen - så brännheta tycks de - är en fröjd att läsa.

Och så välgörande att någon nuförtiden vill och vågar beröra den oberörbara: slampan, slynan, slanan. Den feminina flickan som sexualiserar sig själv och inte vill kännas vid den skam som resten av samhället vill lägga på henne. Också feminismen.

Ulrika Dahls fokus är på femmen, alltså den valda kvinnliga position som är oberoende av biologiskt kön men överallt i vårt samhälle nedvärderad.
Hon vänder och vrider på hur den kvinnliga offerpositionen finns som en underförstådd grundförutsättning för alla samtal om genus, kön och sex.

Att bli feminist är att se sin underordning, att diskutera våldtäkter är att utgå från kvinnan som våldtagninsgbar. Ja, världen blir komplex men också ny och möjlig att fylla med ett annat innehåll när man ser den genom Ulrika Dahls rosafärgade glasögon.

Det är en spretande, bubblande, vildsint samling texter som spänner från Ulrika Dahls egen resa in i femme-inismen under ett 90-tal då flickskapet var subversivt. Hon kritiserar svensk feminisms ensidigt vita perspektiv och ger en överblick över det sexkrig som fortfarande pågår inom feminismen mellan radikalfeminister och sexradikaler, där idén om samlaget som ett potentiellt övergrepp krockar med den om varje kvinnas rätt till sin sexualitet även om den går på tvärs mot etablerade uppfattningar om det goda och jämställda sexet.

Ja, förlåt att det låter lite förvirrat. Jag blir yr av att läsa Ulrika Dahl, inte bara för att hennes essäer spänner över så mycket utan också för att hennes stil är impulsiv, associativ och sprängfylld med fyndiga vändningar.

Det är lite väl impulsivt, svårt att hänga med i, men samtidigt slår det vilt krängande upp en dörr, ger luft åt en tänkande mus i kamp mot förenkling och dumhet, såväl inom som utanför feminismen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".