Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Tysk dramatik och svenska serier på Fria teatern och TUR-teatern

Maria Edtröm recenserar ”Begränsat utrymme” och ”Dansösen Käthe Hermann”
2:13 min
1 av 2
"Begränsat utrymme" på TUR teatern. Foto: Turteatern
2 av 2
"Dansösen Käthe Hermann" på Fria Teatern. Foto: Olle Sundberg

Fria teatern och TUR-teatern, två av Stockholms fria teatergrupper har haft två premiärer i helgen. På TUR-teatern har Py Huss-Wallin regidebuterat med ”Begränsat utrymme” en föreställning som bygger fritt på serier skrivna av Henrik Bromander. På Fria teatern introducerar man den tyska dramatiken Anne Lepper med pjäsen ”Dansösen Käthe Hermann” i regi av Ulla Gottlieb.

Maria Edström tycker sig se ett släktskap mellan svenska serietecknare och tyska dramatiker.

Dansösen Käthe Hermann, spelad av Birgitta Sundberg, tror att hon fortfarande är en uppburen dansös men lever isolerad med sina vuxna barn i ett hus hotat av brunkolsbrytningens framfart. Malin Güettlers dotter Irmi väntar på sin gåtfulle ”pojke” och sonen i Henrik Ståhls gestalt sitter i rullstol och vill kallas Rocco och smeker helst sin blonda peruk.

”Fördrivningen” av familjen från deras bostad väcker hågkomster om andra fördrivningar och lögner – och allt spelas känsligt fram i Ulla Gottliebs övertygande regi. Dramatikern Anne Lepper har i sin pjäs skapat en galen och förtätad värld där nuet, det förflutna och relationerna mellan människorna perverteras av förnekelse och dumhet. 

Motsvarigheten till de unga tyska dramatikernas känsla för det klaustrofobiskt absurda verkar i vårt land vara serie-tecknarna. Så tänker jag när jag sen ser ”Begränsat utrymme” på TUR-teatern och teatrarna har heller inte varit sena att dramatisera strippar och album. I Henrik Bromanders fall är han ju dessutom uteslutande textförfattaren som låter andra skapa själva bilderna.

Och Py Huss-Wallins tonsäkra regidebut är imponerande, med enkla kartongmasker och en jädra massa pocketböcker får vi tillsammans med Rebecca Westholm, Nils Granberg och regissören som även är med på scen, ta del av några märkliga historier; om ett övergrepp på Bokmässan, om vad som händer en underlig kvinna som lever ensam i skogen, om varför en ung kille bor i ett hyrt förråd och bara läser Nietzche.

Det är en väldigt speciell stämning i den här föreställningen, från skratt till fasa på ett ögonblick och den fångar på ett alldeles eget vis den där ensamheten som finns i Henrik Bromanders serier – det slags ensamhet som våra värsta begär skapar.

Som hos Anne Lepper där begär och förnekelse inte visar på nån väg ut när schaktmaskinerna står redo.

Det kan låta lite dystert men det här är två, i sina olika slag, superba små föreställningar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".