Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Gabriel Orozco på Moderna museet

Publicerat tisdag 18 februari 2014 kl 16.04
Ett konstnärskap byggt på stundens ingivelse
(2:35 min)
1 av 2
Gabriel Orozco, Dark Wave. Foto: Moderna Museet/Åsa Lundén
2 av 2
Gabriel Orozco, 2013. Foto: Rudolf Sagmeister

Den mexikanske konstnären Gabriel Orozco hör sedan 1990-talet till dom stora namnen i konstvärlden. Den som bläddrat i en konsttidskrift bör ha sett hans supersmala Citroen DS eller det dekorerade valskelettet. Konstigt nog har det dröjt innan vi fått se honom här i Norden, men nu har vi till slut en soloutställning på Moderna Museet i Stockholm. Karsten Thurfjell gick dit.

Det finns nåt väldigt sympatiskt i ett konstnärskap vars enda regel tycks bygga på stundens ingivelse. Gabriel Orozco tar det som finns till hands, en sten på marken exempelvis, och ser vad han kan göra av den. Nu är det förstås inte riktigt så enkelt, inser man efter ett tag.

Själva bearbetningen följer speciella lagar och banor som han stakat ut genom åren, men ändå bär den där känslan genom utställningen, av att han stått där, på någon plats i världen, och glott på tingen, och ur detta har konstverket krupit fram, från idé till produkt.x

Den här Citroënen till exempel: en röd DS, en klassiker i bilhistorien, men omgjord till en fantasi, för vem skulle inte vilja ha den ännu smalare, som en röd pil, med plats bara för en själv? Sagt och gjort, med två snitt på längden tar vi bort mittpartiet, och sätter ihop ytterhalvorna. Visst blir den vacker.

På vernissagen måste Moderna Museet ha en vakt som skyddar lacken från alla händer som vill ta på den. Det är bara det att med itusågningen försvann motorn, och gick cittran att rulla, skulle den välta i första kurvan.

En poetisk, omöjlig dröm, men besläktad med den betydligt mer realistiska jakten på en mc-partner. I Berlin körde Orozco omkring på en gul Schwalbe, en kultmotorcykel av scootermodell från 60-talets DDR. Varje gång han upptäckte en annan parkerad gul Schwalbe ställde han sin bredvid och tog ett foto av paret. Det blev 40 såna bilder av motorcykelpar, och som Orozco säger, "det var ett bra sätt att lära känna Berlin". 

Vad det har att göra med stenarna är inte uppenbart, från början. Ibland har han köpt stenarna av gatuförsäljare, för att de är fina flodstenar som slipats runda av vattnet, lämpliga till trädgården, ibland har han hittat dem själv.

Efter att han bekantat sig med stenen, har han förstärkt dess anletsdrag med penna, och låtit en stenhuggare gravera in linjerna. När han återser den graverade stenen föder det nya linjer, som i sin tur graveras in, och till slut, efter kanske fem rundor, har stenen blivit ett rustikt smycke av stiliserade naturrörelser - eller så har den kommit att likna ett djur eller en insekt. Det programmatiska i processen lämnar alltså plats för slumpen. Det blir som det blir, helt enkelt.

Att allt hör ihop anar man när man ser ett av de foton som ackompanjerar föremålen. En liggande hunds svans har vispat fram en solfjädersform i dammet på golvet. Det räcker det med.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".