1 av 3
Pipilotti Rist, Tyngdkraft, var min vän, 2007. Foto: Johan Warden
2 av 3
Christian Boltanski Être et Avoir (Att vara och att ha), 2008. Foto: Christian Saltas
3 av 3
Carl Fredrik Hill, Jätteträd vid havet. Foto: Christian Saltas

Tillfälle att begrunda på Magasin 3

Fina linjer i The Drawing Room
2:44 min

Inför vårens utställningar på konsthallen Magasin 3 i Stockholm har man vittjat den egna, och vid det här laget rätt omfattande samlingen. Med utgångspunkt i den öppnade i helgen dels "The Drawing Room" och "I'm Still Here", vägg i vägg på Magasin 3. Måns Hirschfeldt har varit där.

Jag läser i den lilla katalogen att titeln "I'm Still Here" kan förstås som en paus i människans ständiga identitetssökande. För en stund kan det räcka till att bara existera. Och kanske är de också så med en utställning, byggd på egna samlingar: man stannar upp och vilar i att vara Magasin 3.

Och här finns del av de stora slagnummer från förr att luta sig emot, som  Pippi-Lotti Riist meditativa konst-spa ”Tyngdkraft var min vän” och Christian Boltanskis plankgubbar i mörka rockar. Med tunga axlar ruvar de på tankar om den enskilde och den stora massan. Och där ligger tyvärr något av den här utställningens problem, att de glimtar vi får av enskilda konstnärskap har svårt att komma samman i någon helhet. Men kanske man tagit en paus från det också?

I den andra nyöppnade utställningen på Magasin 3, "The Drawing Room", är linjen mycket tydligare. I dubbel bemärkelse för det handlar om teckningar,  från svenskt 1700-tal till helt nya verk och de är också ur konsthallens egna samlingar.

Här trivs hastigt skissade kroppar bredvid ingående anatomiska studier, några mer än lovligt barnförbjudna. Och Carl Fredrik Hills mjukt kritade träd känns ovanligt trygga, när det samsas med Ann Böttchers granar som är så petiga att man behöver läsglasögon, samtidigt som bilderna är oroväckande tomma.

"The Drawing Room" inbjuder verkligen till närstudier, här vill man titta på allt, och det finns bänkar att sitta på för traditionell begrundan. Och med kontemplation i tankarna så återvänder jag till Pippi-Lotti Riists jätteinstallation som jag nämnde i början, som ju är väldigt soft och kontemplativ men som också handlar om själva akten: att titta, tänka och känna.

På golvet i den hallen finns stora mjuka atoller av topografiskt klippta heltäckningsmattor och på dem kan man lägga sig som i en publikhög och titta på väldigt färggranna och bubbliga filmer som visas på oregelbundna skärmar i taket.

Men man kan också stå vi sidan av och titta på andra som tittar och se hur de rör sig i de psykadeliska landskapet och blir del av det. Som i en föreställning om konstupplevelsen med stort K. Riists verk både tillhanda håller bubblan man kan vara i, och nålen som sticker hål på den.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".