"Hela folkets järnväg" på Uppsala stadsteater. Foto: Patrik Lundin

"Hela folkets järnväg" på Uppsala stadsteater

2:11 min

Gertrud Larsson är en dramatiker som ofta ger sig på ämnen som annars mest diskuteras på debattsidor eller i Studio ett. Hon har gjort teater av kycklingindustrin, Migrationsverket och Försäkringskassan och nu har hon tagit sig an SJ. Igår var det premiär för "Hela folkets järnväg" på Uppsala Stadsteater, i regi av Anette Norberg.

Jenny Teleman du var där, berätta.

Ja, det här är en pjäs om avregleringen av Statens Järnvägar vilken inleddes på 80-talet och blev SJ AB. Den kritiska utgångspunkten står rätt klar då det påpekas vad SJ AB blir baklänges.

SJ är i inledningen en person vars sovjetinspirerade uniform rycks av bit för bit allteftersom verkstäder, städning, bistroverksamhet och till sist själva tågen säljs ut. 

Sen får vi följa den unga twittrande infrastrukturminsitern som inte längre känner sig ansvarig för tåg, chefen för Trafikverket som nu bara har spåren på sitt bord och som blivit neurotisk inför SMHI-prognoser, eftersom snöröjningen bara är kontrakterad från december.

Larsson har läst på och är inte partipolitikst blind på något sätt i sin avreglerinskritik. Till exempel ger hon den gamle moderatledaren Ulf Adelsohn, tidigare ordförande i SJ, en butter hjälteroll som den som tycker järnvägen sköts som en nyliberal lekstuga och vill ha statligt ägande för hela klabbet.

Men det bästa scenerna rör sig på ett större plan. Vad händer när männisikor får söka om sitt eget jobb, varje gång städningen upphandlas och hur blir det när när vinstintressen styr hur och när man lagar spår och tåg. Kan vi dö av detta helt enklet?

Blir det inte tråkig teater av detta?

Ja och nej. Den politiska teatern ser i hög grad ut såhär nu. Man tar sig an ett samhällsämne och läser in sig djupt på det, det kan vara fas 3 eller Försäkringskassan, och visar upp det absurda resultat man tycker sig se av vissa politiska beslut.

Det är en sorts högironisk samhällsinformation framförd av skådespelare i teaterkostym. En form jag gillar. Men det gäller att hålla i ironin och akta sig för överspel och det klarar man inte hela vägen här. Men jag vet otroligt mycket mer om SJ nu och det tycker jag om, när teatern tar på sig rollen som upplysare. Om än inte helt objektiv.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista