Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i en industrilokal med giftig rök som sprider sig österut mot Giraffens köpcentrum. Räddningsledaren uppmanar alla personer som befinner sig i området att bege sig därifrån. Ni som bor i området uppmanas att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Kalmar.
(Publicerat idag kl 17.16)

"Betongnatt" av Pirjo Honkasalo

Publicerat fredag 21 februari 2014 kl 06.00
Emma Engström recenserar "Betongnatt"
(1:58 min)
Ur "Betongnatt". Foto: Folkets bio

När den finska författaren Pirkko Saisios roman "Betongnatt" kom ut 1981 var atombomben bara ett tryck bort. Och när dokumentärmästaren Pirjo Honkasalo, hon också från Finland, nu är tillbaka i spelfilmsformatet med en filmatisering av samma bok, ligger det ett tunt lager radioaktivt damm över det hela. Men Kulturnytts Emma Engström är ändå fascinerad.

Det låter kanske inte så aptitligt, jag vet, men under glöder det av undergångsromantik, faktiskt inte helt olik de stämningar som den japanske författaren Haruki Murakami har gjort till sitt signum.

Det handlar om 14-årige Simo, som bor i en regnig Helsingforsförort. Mamman somnar allt som oftast över köksbordet bredvid ett vinglas. Resten av lägenheten är uppfylld av en äldre bror som röker och dricker öl i väntan på att åka in i fängelse. Men mitt i den grå betongen ser Simo magin i en solstråle som tränger igenom molnen eller ett spegeltak i en rulltrappa. Han är öppen för världen, så öppen att när brorsan öser ur sig av sin medelålders livströtthet slår det rot i Simo och förvandlas till svart hopplöshet.

Pirjo Honkasalo använder med van hand alla knep för att vara förebådande: Gnisslande utelampor, flugor på fönstret, trasiga speglar. För att inte prata om det svartvita fotot och de hårda skuggorna från ljuset som lyser upp ansiktena underifrån.

Fotot är kristallklart, ibland medvetet överexponerat ibland nermörkat. Det är helt enkelt inte hantverket som gör att "Betongnatt" känns bekant och kanske lite daterad. Det är inte bara det att filmen använder sig av 80-talets katastroftänk. Det är det här överdrivet finska som jag har sett allt för många gånger. Fyllan, misären, tystnaden, de trötta könsrollerna.

Honkasalo skapar en skimrande men verklighetsfrämmande bubbla. Inte så angelägen som man kan önska, men fascinerande att se på medan den svävar bort.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".