1 av 2
Runexperten Thorgunn Snaedal framför en gipskopia av lejonstatyn i Venedig på Historiska museet i Stockholm. Foto: Berit Nygren/SR
2 av 2
Lejonstatyn i Venedig med inskrifterna och med runexperten Thorgunn Snaedal. Foto: Jöran Westberg

"Svear" nämnt första gången på lejon

2:50 min

Den tidigaste nu kända nedteckningen av ordet "svear" finns på runor som ristats in på en lejonstaty som idag står i Venedig. Det kan Riksantikvarieämbetets runexpert Thorgunn Snaedal bekräfta, exakt 100 år sedan den förra svenska runexperten Erik Brate läste runorna 1913.

Brate kunde inte göra samma grundliga undersökning som Snaedal nu har gjort, och i början av inslaget hör vi henne läsa den aktuella inskriften som det kunde ha låtit på runsvenska. Det betyder översatt bland annat "i denna hamn högg dessa män runor efter Horse, den raske bonden. Svear ombesörjde detta på lejonet".

- Vi vet att de var där, en svensk truppdel, att det är gjort efter en man som hette Horse, att de använder ordet "lejon" - det är första belägget i runinskrifterna på det ordet. Det är också det första och äldsta belägget på folknamnet "svear", berättar Thorgunn Snaedal.

Snaedal har tålmodigt inväntat rätt solljus och annat för att kunna läsa de tre i vissa avseenden mycket nerslitna inskrifterna.

Hon konstaterar att inskrifterna är från olika tidpunkter på 1000-talet, då många nordbor tjänstgjorde som väringar i den bysantinska kejsarens flotta eller armé.

- Väringar var legosoldater som tog sig till Konstantinopel eller Miklagård som det kallades på nordiska.

De krigade i många förband, från slutet av 900-talet fram till början av 1200-talet, fortsätter hon:

- Och för dem var det fullständigt naturligt att om någon nära vän och vapenkamrat, eller en nära anhörig hade gått bort, då skulle det ristas en runskrift. Antingen resa en sten eller rista i fast häll - det finns ju många sådana.

En sådan fast häll var en lejonstaty i vitskimrande marmor som stod i hamnstaden Pireus utanför Aten under ett par tusen år innan den kom som krigsbyte till Venedig på 1600-talet. Jag undrar om inte någon opponerade sig mot väringarnas val av häll, men det tror inte Snaedal.

- Väringarna var ju inte direkt lätta att tas med. De var ju vana att hugga först och fråga sedan.

Den kortaste runan lyder "Unga krigare ristade runorna" - hm, sa inte Snaedal någonting om "klotter?"

- Nej, det sa jag absolut inte! Klotter är ju alltid en tillfällighet alltså, något man gör i stundens ingivelse. Nej, runorna krävde sin planering, säger hon.

Inskriften med ordet "svear" till exempel har 100 runor och är ungefär lika lång som den tredje och sista inskriften, och i den sistnämnda har Thorgunn Snaedal hittat ett namn som runforskare länge letat efter, namnet Åsmund:

- Nu känner vi till namnet på den oerhört skicklige väring och runmästare som ristade den här inskriften som är en av de absolut vackraste bland runskrifter i uppländsk runstensstil, säger Thorgunn Snaedal.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista