Stina Ekblad i "Utvandrarna". Foto: Sören Vilks

"Utvandrarna" på Dramaten

2:10 min

 Jan Troell, Farnaz Arbabi och trion Benny Andersson, Björn Ulvaeus och Lars Rudolfsson har gjort det – gjort film, teater och musikal av Vilhelm Mobergs välkända utvandrarepos. Nu har koreografen och regissören Mats Ek gjort dansteater av ”Utvandrarna”, en nästan fyra timmar lång föreställning på Dramaten stora scen i Stockholm.

Det är verktygen; lien, spaden, krattan, räfsan, sågen som bildar föreställningens ja, ikonografi - symbolerna för ett hårt arbetande liv med djur och jord och som möter oss på scenografen Aida Chehrehgoshas enorma skärmar. Där finns också gräs, torra jordar, stjärnhimmel, faluröda husplank, blixten och den stora oceanen mot Amerika – det är väldigt vackert och en idealisk spelplats för Mats Eks teaterdans där skådespelare dansar fram denna episka berättelse - kärlek, sorg, älskog, våld och barnafödande passar Eks berättande koreografiska stil så väl.

Och ”Utvandrarna” sitter som en smäck i samtiden, denna svenska allmoge i migrationens tidevarv till Benny Anderssons folkvise-soundtrack och där Irena Krauss dramatisering tagit fasta på en trångsynt religiositet, läsokunnighet, hederskultur och ett benhårt klassamhälle. Stina Ekblads Kristina är ibland både bigott och trångsynt, Rolf Lassgårds Karl Oskar rasar mot både himmelska och värdsliga herrar. Det är ett fattigt, våldsamt och tröstlöst Sverige som målas fram – precis som de platser som dagens migranter söker sig bort ifrån.

Men det är ändå skönheten i föreställningen som knockar en, tex att alla barnen spelas av mogna skådespelare som till exempel Malin Ek och Lotta Telje, en åldersöverskridande rollbesättning som fångar något ömtåligt och liksom tillfälligt i människolivet. Så rörande när de ligger där och sover i sina små lådor som sängar, sista kvällen i Sverige. Och när sen hela den lilla flocken står där, fattiga, rädda, förhoppningsfulla men på väg; så blir också det en bild av ett klot där rädda och förhoppningsfulla flockar ständigt är i rörelse. Som Kristina säjer när de nått målet för sin resa: ”Hoppas de ser något mer än vår fattigdom”.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista