Chinua Achebe: "Inte längre hemma"

2:36 min

Den nigerianske författaren och professorn i litteratur Chinua Achebe kallas ofta för den afrikanska romanens fader. Och många hoppades på att han till slut skulle belönas med Nobelpriset i litteratur. Men så blev det inte. Chinua Achebe avled i fjol, 83 år gammal. Det är alltså sent omsider som bokförlaget Tranan nu översätter hela den trilogi som inleddes med klassikern "Allt går sönder" 1958. Margareta Svensson har läst del två som utkommer idag, romanen "Inte längre hemma".

När huvudpersonen Obi Okonkwe återvänder till Nigeria efter sin utbildning i England, får han ett arbete som statstjänsteman i Lagos. Det är 1950-tal, Nigeria förbereder sig inför självständigheten och Obi har träffat en kvinna som han vill gifta sig med. Framtiden ser ljus ut.

I "Inte längre hemma" är vi långt ifrån den by där "Allt går sönder" utspelas, byn där Obis farfar, den stolte Okonkwo levde och där han fick se sina förhoppningar grusas av sitt eget övermod och se familjen och samhället splittras med missionärernas ankomst. Bland dem som omvändes till kristendomen fanns Okonkwos egen son, Obis far.

Det är tack vare missionsskolan som Obi får sin utbildning och vidareutbildningen bekostas av byns så kallade "framstegsunion" - som han sedan står i tacksamhetsskuld till. Åter i hemlandet finner han sig hårt trängd, dels av ekonomin och det moderna samhällets statusjakt, dels av att bysamhällets traditionella värderingar trots allt dröjer sig kvar.

Chinua Achebe hyllas för att ha skrivit igbofolkets historia, och han håller den västafrikanska sedelärande berättartraditionen levande, men här saknas rena hjältar och skurkar, personerna är komplexa och har flera lager. Achebe är mycket skicklig på att skildra de där tillfälliga ingivelserna, ögonblicken som ska förändra allt, där läsare från Kapstaden till Stockholm kan känna igen sig.

På originalspråket engelska är Achebes romaner poesi, och det är angenämt och lätt att läsa honom i Hans Berggrens översättning, även om jag några gånger hakar upp mig på ålderdomliga ord som "fåvitsk", som enligt min ordbok betyder dåraktigt, men jag fastnar för att tjurskallighet är det som förenar släkten Okonkwo, så som jag lärt känna den.

Visst är det anmärkningsvärt att det skulle dröja mer än 50 år innan en av världens största författares hela produktion blev översatt till svenska och nog säger det något om hur förbisedd den afrikanska litteraturen är. Men den som väntat på en svensk översättning för att läsa Chinua Achebe - är bara att gratulera. Trilogins sista del, "Arrow of God" kommer på svenska senare i år.