"Riverbed" av Olafur Eliasson på Louisiana

2:32 min

En av Skandinaviens mest omtalade samtida konstnärer visas just nu på Lousiana utanför Köpenhamn. Olafur Eliasson har gjort sig känd för storslagna installationer med naturen som utgångspunkt och tidigare skapat både konstgjorda solar och vattenfall. I installationen Riverbed som nu visas fortsätter Eliasson undersöka naturen - den här gången har han med hjälp av 180 ton grus och sten format en isländsk flodbädd i full skala inne i museets södra flygel. Eskil Krogh Larsson har varit där.

Det krasar under fötterna i utsällningssalen på Lousiana.

Ett tjockt lager lavasten och grus täcker golven och reser sig upp i en slänt som når högre och högre upp längs väggarna för varje rum. En liten bäckfåra med isande kallt porlande vatten letar sig ner - slingrar sig genom landskapet, genom dörröppningar, ner för sluttningen av grus och sten.

Det innebär en viss möda att arbeta sig upp längs flodbädden - jag hoppar från sten till sten, tappar fästet och kanar i gruset, är nära att sätta foten i bäckfåran.

Verket Riverbed är överväldigande.

Det är svårt att inte bli hänförd av det monumentala och enkla men samtidigt oväntade i installationen.

Vem blir liksom inte exalterad över att det baxats in 180 ton grus och sten på ett konstmuseum?

Men frågan är: vad händer sen, efter ett första "wow"?

För den som vill är det lätt att lägga ett politiskt raster på installationen. Eliasson är aktiv i miljödebatten och hans uppbyggda flodlanskap ger en bild av hur det ser ut när landisar smälter och drar sig tillbaka. Kvar blir det här ödsliga landskapet.

Och att visa ett stycke natur på just ett museum kan lätt ses som ett statement i sig, om än kanske lite banalt.

Som konstnär tangerar Eliasson både arkitektur och vetenskap - framför allt sysslar han med undersökningar av det ganska svårfångade fenomenet Naturen. Men, han är ingen naturromantiker - tvärtom, det finns inget besjälat eller "naturligt" här. Naturen studeras med krass blick, som vore den vilket rum eller material som helst.

Eliassons installationer är en form av laborativa experiment där betraktaren blir en del i undersökningen.

Hur funkar naturen? Hur kan den användas? Vad gör den med oss?

Och när slutar naturen att vara natur för att istället bli kultur?

Det är sånt en kan grubbla på där i slänten, med långsamma steg och fälld blick för att inte trampa fel.

Att ösa in 180 ton grus och sten i ett museum är en ganska bullrig historia, bildligt talat. Och kanske är det först när dammet lagt sig efter det där första wow:et som det går att komma vidare.

Men för den som gör det finns ett sällsamt sinnligt arkitektoniskt rum med grå stenar och grus, som varken är ren natur eller ren kultur.

Utställningen pågår till och  med 4 januari nästa år.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista