Ewa Fröling räddar koko film

2:39 min

Colin Nutleys nya, "Medicinen", bygger på en chiclit-roman av Hans Koppel. Måns Hirschfeldt har sett den.

Manus har skrivits av Edward af Sillén och Daniel Réhn, som tidigare arbetat med manus till Melodifestivalen och i huvudrollen ser vi, traditionsenligt när det kommer till Nutley: Helena Bergström.

Så, Måns Hirschfeldt, vad är det för medicin?

– Ja, så som huvudpersonen Johanna beter sig skulle man tro att hon tagit kokain för hon blir plötsligt full av fart och självförtroende och lustar, men egentligen är hon försöksperson för en ny herpesmedicin. Och munsår är väl bara en  av hennes åkommor. Hon dessutom behäftad med komage, gäddhäng och taxöron som hon själv säjer, och så sitter hon och luktar korvsmörgås på redaktionen på det glassiga livstilmagasin där hon jobbar. Hon är en medelålderskvinna i en utseendefixerad värld, ensamstående mamma körd på raggmarknaden och så vidare.

Låter inte så kul att vara det...

– Nämen jag tycker nog att Nutley lockar en del skratt ur när han gör det som han verkar tycka allra mest om: när han tussar upp några riktiga bra skådespelare och låter dem bitcha med varandra. Här är Ewa Fröling ensam värd biobiljetten, helt magnifik somfaraoniskt högdragen och krävande och snäsande chefredaktör. Men Maria Lundqvist är också alltid bra på skenheligt sanningsägande och jag gillar också Tomas Hansson som inbilskt självupptagen ex-kake. De är karikatyrer och rätt kul sådana. Men de har liksom inte fått någon film att vara med i.

Hur då?

– Dels för att den här storyn om den undergörande medicinen är så helt koko att det som att man mest försöker sopa den under mattan, och sen är väl intrigtråden om vem på redaktionen som ska få åka till Menorca inte heller direkt upphetsande. Och så ska Johanna nödvändigtvis ligga med enda killen på redaktionen och det övergår allt förstånd hur hon kan vilja det, ingen i filmen kan vilja det och inte någon salongen heller för det finns inget där, ingen gnista, igen mening. Det är mycket här som är kvar på pappret och borde stannat där helt. Så som helhet blir Medicinen som ett sockerpiller helt utan nån verklig verkan. Men som sagt: en del av scenerna i den roliga redaktionsmiljön ger i alla fall tillfällig lindring.